“Kalo Mina” – Glad Månad

“Kalo Mina” – Glad Månad

Efter en säsong på SanTorini har jag sett en del solnedgångar

Efter en säsong på SanTorini har jag sett en del solnedgångar

Idag är det första september och det är sensommar. Det är några månader till jul och ännu några månader till midsommar igen… Månader. 12 st, som alla har sina egenskaper och minnen förknippade med sig.

I grekland inleder de alla månader med att hälsa varandra Kalo Mina, glad månad. Det är en trevlig egenhet som jag fastnade för som reseledare. Som att säga godmorgon, god jul, glad påsk eller något annat gott att se fram emot! Att med tillförsikt se framåt.

kalo mina

kalo mina – skrivet med typsnittet Symbol

Var traditionen kommer ifrån? Ingen aning, jag har hittat lite info om det via The Corfu Blog: “Kalo Mina” där det står att så gör greker… hälsar och har massa cermonier för sig. Sånt gillar jag. också.

När det rycker i grekiska tarmarna drar jag fram Spotify-listan och lirar grekiskt –

Greek

Effektiva goda vanor krävs

sådär, första dagen på jobbet är till ända – efter den längsta ledigheten jag någonsin haft.
det blir en utmanande höst. en tuff höst. med nya arbetsuppgifter och ansvarsområden. 
för att klara hösten blir det till att prioritera det viktigaste, att vara effektiv och göra det viktigaste först. 

tror jag ska plockar fram böckerna och anteckningarna från kursen 7 goda vanor. Det har ju gått sådär hittills…

  1. Var proaktiv
  2. Börja med slutet i sikte
  3. Gör det viktigaste först
  4. Tänk Vinna – Vinna
  5. Försök först förstå – sedan bli förstådd
  6. Skapa synergi
  7. Vässa sågen

Dessa vanor är iaktagna och beskrivna i en lång och röd tråd av en herre som heter Stephen Covey; 7 habits of highly effective people.

Låter krångligt. Är processorienterat. Är en metod. Men it gets the thing done! Vi, den sk moderna människan, krånglar till allt så förjordat. Jag tror vi har det i oss själv, bara vi släpper taget och är oss själv.

Fast den resan är lite längre så tills jag packat färdig i ryggsäcken tar jag mig en tur med Covey…

Det handlar om att ta grepp om sina reaktioner och ta lead i sitt beteende. Det handlar om att veta vad man vill (kul att Karin Friberg oxå listat vad hon vill göra inspirerad av Musselmannens/NEMOS vill-lista). Sen handlar det bara om att GÖRA, att prioritera det viktigaste, att bortse från övrigt brus. När det är klart kan man börja interagera med sin omgivning och få dem att inse att vi kan göra ett bättre resultat TILLSAMMANS.

Halleluja.

Dagens Pekpinne – take it easy, time is all you have

Dagens Pekpinne – take it easy, time is all you have

Det är ont om tid hos många i dagens samhälle. Lustigt, när det enda vi egentligen har gott om är just tid!

Tänk så mycket stök och frustration som uppstår till följd av tron att saker är bråttom! Hur tron att saker är så himla viktiga gör att man försakar saker som egentligen är de som räknas.

Ilskepiggen från Vigelandsparken

Ilskepiggen från Vigelandsparken

Jag tänker på hur ofta man förstorar upp saker, hur man hakar på inkörda hjulspår och blir frustrerad för att någon drar benen efter sig. Jag brukar snäsa åt mina barn (frugan ibland…) när de ska hoppa in i bilen eller vi är på väg, de går förmodligen och funderar på livets stora frågor när jag säger “hopp in!!!”. Vad vinner jag på det? Jag förbannar mig varje gång, och försöker tänka proaktivt och hejda munnen, ibland lyckas jag, ibland inte. Det handlar om ynka 30sekunder mer. Vad är 30sekunder?? När man rasar och frustar förstör man barnens självkänsla. Framför allt säkrar man att ens egna beteende tas med i kommande generationer. Konsekvensen blir att jag blir frustrerad, i onödan, och ungarna (frugan…/andra) blir tillknäppta och fattar ingenting.

Det måste vara något med människor på resande fot. Något i sinnet som gör att sunt förnuft sätts åt sidan. Jag vet folk som blir topp tunnor tokiga när de missar en buss i stockholm, sparkar, springer och skriker för att få den att stanna. Det kommer en buss igen 3-4minuter senare. Likadant är det på tågen i skåne. När tåget blir stående och väntar på att få komma in på stationen (ombyggnad pågår på Malmö Central) hörs det väldigt många suckar, stön och bittra kommentarer.

Till vilken nytta brusar man upp? Vad vinner man på att reagera? Hur skulle man kunna reflektera, innan man reagerar?

Jag vet hur man bör göra, teoretiskt. Att ta det från teori till praktik är dock en annan femma! Att vara proaktiv, ta kommandot över tankarna – innan det blir reaktion. Jag är inte där, alltid. Jag försöker i alla fall. Särskilt när jag är på resande fot. Det är ett nöje att se på medresenärers beteenden och reaktioner när förnuftet frikopplas.

Eftersom Malmö Central kommer att byggas om i höst så kommer det att bli väldigt många störningar i tågtrafiken under hösten. Nu vet vi om det. Alla vet om det. Jag hoppas att vi kan relatera till detta faktum, inte reagera. Med framförhållning och en god bok (eller iPhone) får man nytta av dötiden ändå!

Vad är det värstaste som kan hända?

via Start – Skanetrafiken.

Rubriken nämns som pekpinne, och det kanske kan tolkas som en sådan – för mig är det en pekpinne till mig själv, jag hade gärna bemästrat konsten själv. Fast då hade jag kanske ödmjukt behållt den för mig själv. Så nu pekar jag pinne istället!

Ansvar är bra, redan från början

Fröken till sina nya barn (F-1-klass = blandad förskole- och 1:a årskursklass) första skälvande minuterna:

Du (redan här är det bra ton, DU, inte luddiga ni…) har ett ansvar. Jag har oxå ett ansvar, att se till att Du får papper med i väskan. MEN DU har ett ansvar att din mamma & pappa får pappren jag delar ut.

Det är en bra start. Skolan har tagit sitt ansvar och anställt en lärare med bra energi och naturlig pondus!

Jag tar mitt ansvar som förälder. Med glädje och positiv syn på framtiden.

Tack!