Det är ont om tid hos många i dagens samhälle. Lustigt, när det enda vi egentligen har gott om är just tid!

Tänk så mycket stök och frustration som uppstår till följd av tron att saker är bråttom! Hur tron att saker är så himla viktiga gör att man försakar saker som egentligen är de som räknas.

Ilskepiggen från Vigelandsparken

Jag tänker på hur ofta man förstorar upp saker, hur man hakar på inkörda hjulspår och blir frustrerad för att någon drar benen efter sig. Jag brukar snäsa åt mina barn (frugan ibland…) när de ska hoppa in i bilen eller vi är på väg, de går förmodligen och funderar på livets stora frågor när jag säger “hopp in!!!”. Vad vinner jag på det? Jag förbannar mig varje gång, och försöker tänka proaktivt och hejda munnen, ibland lyckas jag, ibland inte. Det handlar om ynka 30sekunder mer. Vad är 30sekunder?? När man rasar och frustar förstör man barnens självkänsla. Framför allt säkrar man att ens egna beteende tas med i kommande generationer. Konsekvensen blir att jag blir frustrerad, i onödan, och ungarna (frugan…/andra) blir tillknäppta och fattar ingenting.

Det måste vara något med människor på resande fot. Något i sinnet som gör att sunt förnuft sätts åt sidan. Jag vet folk som blir topp tunnor tokiga när de missar en buss i stockholm, sparkar, springer och skriker för att få den att stanna. Det kommer en buss igen 3-4minuter senare. Likadant är det på tågen i skåne. När tåget blir stående och väntar på att få komma in på stationen (ombyggnad pågår på Malmö Central) hörs det väldigt många suckar, stön och bittra kommentarer.

Till vilken nytta brusar man upp? Vad vinner man på att reagera? Hur skulle man kunna reflektera, innan man reagerar?

Jag vet hur man bör göra, teoretiskt. Att ta det från teori till praktik är dock en annan femma! Att vara proaktiv, ta kommandot över tankarna – innan det blir reaktion. Jag är inte där, alltid. Jag försöker i alla fall. Särskilt när jag är på resande fot. Det är ett nöje att se på medresenärers beteenden och reaktioner när förnuftet frikopplas.

Eftersom Malmö Central kommer att byggas om i höst så kommer det att bli väldigt många störningar i tågtrafiken under hösten. Nu vet vi om det. Alla vet om det. Jag hoppas att vi kan relatera till detta faktum, inte reagera. Med framförhållning och en god bok (eller iPhone) får man nytta av dötiden ändå!

Vad är det värstaste som kan hända?

via Start – Skanetrafiken.

Rubriken nämns som pekpinne, och det kanske kan tolkas som en sådan – för mig är det en pekpinne till mig själv, jag hade gärna bemästrat konsten själv. Fast då hade jag kanske ödmjukt behållt den för mig själv. Så nu pekar jag pinne istället!