Första november idag. Härligt!!
Ny månad som öppnar sig med all världens möjligheter!
Kalo Mina som man säger i Grekland! Glad månad.
Mer om bakgrunden här;
https://michaelsson.eu/braque/2009/10/kalo-mina-glad-fortsatt-oktober/
Säga vad man vill om jakten, men det kan nog räknas som en materialintensiv sysselsättning (höll på att skriva materialsport, men det är mer än en sport, det är en livsstil).
Materialet är ofta dyrt som tusan och det finns en uppsjö av små finurliga saker för sysselsättningens maximala njutning.
Men!
När det gäller kläder, skor och liknande tillbehör är det som regel en hejdundrande kvalitet! När jag går in i en jaktbutik baxnar man nästan baklänges när man läser prislapparna och när jag ska köpa något krävs argumentation och bra skäl till varför “investeringen” behövs.
Tänkte på det när jag tog fram kläderna för dagens jakt. Byxor och jacka är minst 12 år gamla. Skjortan fick jag av mamma och är minst 15 år gammal – still going strong! Det håller.
Det är gansk snyggt också, i rätt sammanhang.
Vad skönt. När en materialtung aktivitet kan motiveras. I all ära, men hur praktiskt och användningsbart är en Big Bertha för 1000-lappen? Dubbskor, när kan man använda dem, mer än på 19 hål (gissar att man får ha dem på i golfrestaurangen)…
Snart dags att inhandla ny jacka för sensommarjakter, blir ju inte kallt här i Skåne förrän i november… jag får nog börja fila på argumenten, både för mig själv och den andra halvan av hushållsbudgeten
Idag ska jag bryta ett mönster, göra något ovanligt: vara kortfattad och kärnfull…
Tänkte få ihop ngt men fastnade på detaljerna.
Kort och gott, det jag vill få fram är;
Du är omtänksam, väl omvittnat av både kollegor på jobbet men framför allt när det kommer till familjen!
Du engagerar dig, du hjälper till när du kan och när du inte kan göra något är du bara där och lyssnar och bryr dig.
Uppriktigt och innerligt – det märks.
Tack för det!
Reflekterade över din ålder, 70 är ju ingenting. Förr kändes det äldre, och det var det kanske, men nu är det ingen ålder! Åldersstrukturen i samhället höjs och antalet hundraåringar kommer att öka.
Vad sägs, ska vi fira din hundraårsdag här på gästis om 30 år? Då är det jag som är 70 🙂
Frågan är väl snarare om Skanör överlever så länge…
Grattis och återigen tack!
Du leve, hipp hipp hurra hurra hurra!
Härlig dag idag!
Jag har en udda egenhet; att plocka upp “roadkills” – påkörda fasaner mest. Igår hittade jag en som jag hade med i bilen på mina turer, tror inte det var någon som såg den… vad har jag den till? Näe, det är inte till mat!
Till träning såklart, Elof ska tränas och han tycker att tråkiga och tygiga dummies börjar tråka ut honom. Mer smak. Mer doft!
Dummy med vinge
Så idag tog jag av vingarna och fäste på en dummy – mumma!
En annan vinge fäste jag i ett snöre på en pilekvist, för att träna/se ståndsegenskaperna. Jag gjorde det redan i somras och är helnöjd med hans ståndsegenskaper – men det gäller ju att göra små delmätningar av progressen 🙂
Fångade några stånd på bild (nja, frugan bistod – mina bilder refuserades vid photoshop-stadiet) plus att vi passade på att fånga lite poseringar med höstfärgerna.
Jag gillar hösten!
Ta en titt på bilderna i Elof de Balingue’s egna bildgalleri
Lite läckert är det allt, även om det är amerikansk skräpkultur så är det ganska roligt att pynta och busa
Kul fredaxmys ikväll!
Vi har åkt bil idag. Vi, våra barn + deras 19-åriga kusin.
Hon lärde oss en rolig billek som jag vill dela/spara!
Ko-leken.
Dela in deltagarna i två lag: vänster och höger.
Alla kor utmed vägen räknas och ger ett poäng. Först till exvis 20 vinner (kan såklart varieras beroende på landskap och resväg). Självklart tillräknas kor på vänster sida till det vänstra laget och vice versa för högersidan.
Det finns en hake: ser man en häst nollas resultatet…
Kul, spännande och händelserikt!
Häpp!
Mitt lag vann…
Jag hade förmånen att få lyssna på Brit Stakston (från JMW) idag, i ett föredrag om Sociala Medier.
Bland annat togs Saltå Kvarn upp som utmärkt exempel på hur man använder Blogg, Twitter, Facebook och Ning i sitt arbete och kommunikation. Både med potentiella och befintliga kunder såväl som anställda och leverantörer. Coolt tycker jag och inspirerande.
Det som jag dock fastnade mest för är att de värnar om det äkta, det genuina och med kvalitet i produktionen av sina produkter! Att de oxå uppriktigt använder det i sin dialog med kunderna är häftigt och modigt. Äkta och ärligt!
Mer sånt! Mer äkta.
Att de sedan saluför som jag sällan käkar (bortsett från nötköttet, som geografiskt är för långt bort…) är en annan femma. När jag bakar (barnens bröd + bullar/kakor till fest) så är det dock så naturligt som möjligt. Framför allt hellre egenbakat än köpekakor.
Jag letar här i Skåne så länge!
Resten av det inspirerande innehållet från Brit måste jag smälta lite till, särskilt i min arbetsroll – hur intressant som helst!
Tack för det.
Min valp, som snart får betraktas som unghund, lyfter på benet.
Helt banalt, jag vet! Men det är ett tecken på att mognaden kommer och valpstadiet lämnas.
Snart är det dags att starta träningen på allvar och sätta ihop pusslet så han blir en fulländad fågelhund!
Jag kan inte låta bli att reflektera över hur mycket vi har gemensamt med hundarna – särskilt i flock och sociala sammanhang. Hur mycket ledarskapet betyder.
Tänk hur mycket bättre skolgången varit om leken hos barnen nyttjats mer i deras ungdom… Tänk hur många bättre uppväxter vi haft om vi behandlat varandra med respekt och glädje som hundar (och andra djur) gör. Tänk om vi lagt krut på det viktiga i livet: närmaste flocken, att skaffa mat och att vara fit for fight!
Just nu är hunden dock fortfarande valp på väg till att bli unghund. En tid man tenderar att glömma ganska snabbt. Detta inlägg kanske gör att jag minns det på hans, och min, ålders höst. Eller inte.
Har tidigare skrivit om att jag börjat att regelbundet ha koll på vad som är viktigt.
Kompassriktningen måste vara utstakad för att veta vart man ska och vill.
När det är gjort är det enklare att se över sin kommande vecka för att planera in de allra viktigaste sakerna först. Så de VERKLIGEN blir gjorda. Alla andra småsaker får komma sen, eller inte alls. Att prioritera det viktigaste först helt enkelt.
Denna film är väldigt talande och visar precis vad som kan hända i bägge fallen (om man planerar adhoc eller proaktivt)
Sevärda åtta minuter!
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=yagOv3VoXyQ[/youtube]
Med ett annat perspektiv (familjens) fast samma budskap:
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=j6m9WnNdpSw[/youtube]
Snappade upp lite klokheter på ett komprimerat seminarie – normalt sett en halv- eller heldagsworkshop som trycktes ihop på 2h. Föreläsaren beklagade och bedyrade att effekterna bara kunde uppnås genom mer genomarbetad och grundligt förklarad process. Fine.
Ofta kommer någon som är hurtfrisk och med bra idéer på kick-offer och seminarier, lika snabbt man blir inspirerad tappar man gnistan lika fort.
Men inte denna gång. Detta var i februari 20009 och i skrivandets stund har jag många klokheter kvar i minnet. Visst, att processa det är en annan femma och att få saker att hända kräver normalt ett stort mått energi och motivation. Det var Anders Haglund som visade sig vara annorlunda än andra föreläsare.
Det är inget nytt, men berättat med en röd tråd och engagemang – Om att:
Åtminstone enligt Andes Haglund – som jag snappade upp på en föreläsning vintern -09.
Axplock från hans komprimerade föreläsning.
Tack för inspirationen.