Många år passerar obemärkt, utan reflektion. Icke detta år.
Nu ska jag sätta mig ner och göra en lista på saker jag vill minnas från 2009. Mest för min egen skull! Det har hänt mycket utanför min lilla värld oxå, men det lämnar jag åt andra att lista…
Jag fyllde 40 år i somras! (hur jag nu kunde förtränga det…)
Påtalat i kommentarer; två feta konserter i mycket gott sällskap – Bruce Springsteen på Sthlm Stadion & Madonna på Ullevi. Ösigt!
Detta är ju ett axplock av vad som hände, men den stora känslan är att det var ett väldigt händelserikt år med några “stora” förändringar/milstolpar. Hur som haver så är året snart slut och jag har gjort det jag tänkt. Framför allt ägnat mig tid att tänka igenom vad som hänt. Att jag dessutom skrivit ner det så jag kan läsa igen och igen kanske underlättar kommande års tänkbara minnessvikt.
Jag kanske rent av ska ägna lite tid åt att fundera och prioritera vad som är viktigast att göra under 2010 oxå!? We’ll see.
På sistone har jag kommit på att det saknas höns i butikerna. Inte kacklande bubblande yra höns på två människoben, det finns det i överflöd, utan de som jag åt när jag var liten.
Hönor som förmodligen gått ur äggproduktionen och slutat sina långa dagar som “kogehöna”.
Idag verkar det bara finnas kycklingar som processas effektivt, till låg produktionskostnad och dessvärre lågt (äkta) energivärde.
Risken finns att de ägghönor som snabbkläcker fram våra energilösa kalkfattiga ägg går ett snabbt öde till mötes – som kyckling/hönsmjöl. Vem vet, fisk- och hundfoder blir kanske den slutliga produkten?
Vad är det för fel på industrin? Jag blir helfrustrerad när jag tänker på det, att det enda som är viktigt för industrin är att producera så billigt som möjligt.
Inser att jag oxå gjort samma sak om jag haft en prisstinn kosumentmassa som inte vet bättre än att leta bästa pris utan insikt i äkta smak. Så frustrationen är nog mer riktad mot folket runtikring och varför vi inte kan ställa mer/högre krav på producenterna.
Vi har höns. Hönorna är guld värda och används bara som sällskap och för avel av kycklingar. I nuläget har vi knappt 30st “i produktion” (två tuppar och resten hönor/ungdjur). Tupparna som “blir över” försöker vi sälja, oftast lyckas vi faktiskt… I höstas fick vi 14 tuppar av en bekant som inte blev av med sina. Vi ska testa att låta dem gå i naturlig miljö. Vi siktar på att de får gå i 6månader innan det är dags att göra något. Då väger de runt 3-4,5kg (levandevikt).
Motsvarande tid för en processad och uppföd tupp/kyckling är 6-8veckor!!! Fatta vilken turboboost de får i maten för att växa så fort! Hur tror du det påverkar smaken, näringen och då det hamnar i våra kroppar?
Näe, fram för mer slow food. Äkta mat. Äkta matlagning.
Jag kokte en gräsand för ett kort tag sedan, på med vatten, lite grönsaker och ner i en gryta. Koka på svag värme i drygt två timmar! När den var klar glacerade jag med skinnet på i ugnen några minuter. Behöver jag säga att det köttet var mört, äkta mörat! Behöver jag nämna att buljongen jag fick var god? Asgod blev såsen – kan jag meddela!
Till våren ska jag koka mig en höna (eller tupp). Det är evigheter sedan jag åt äkta kokt höna, med currysås och ris! Saknar. Vill ha.
Ibland undrar jag vad det är för fel på oss människor, varför är det så mycket skit som tillverkas och säljs? Hur kommer det sig att folk köper exvis kyckling som bara är 70-80% kyckling – resten vatten? mörad? Bull shit tycker jag, 100kr/kg för vatten är vad jag tror!! I juletid är det än mer påtagligt – med massa mat och med mängder av skit i. Julskinkan är dessvärre inte bättre den, den innehåller en del tillsatser den också. Äktavara.org kan få sammanställa.
Extra påtagligt är det såhär i juletider. Frossandet är uppenbart. Mängden mat vi trycker i oss är osannolik. Vi betalar dyrt för det oxå. Egentligen för tillsatser och utfyllnad, men det är en annan femma.
Jag köpte vildsvinsjulskinka igår, som jag beställde i november. Svindyr. På riktigt. Men ack så värt det! Det vet jag, eftersom jag köpt det sedan Kött och Viltboden öppnade i (flyttade till…) Löddeköpinge…
För att hitta lite argument för mig själv, liksom motivera kilopriset, googlade jag julskinka. Hittade en artikel från Trelleborgs Allehanda om julskinka från Ängavallens ‘farm’ (Rolf Axel Nordström) som har sluten ekologisk uppfödning av gris, får och nöt. Lite som det var förr. Jag har själv varit där flera gånger och kan rekommendera ett besök. De bloggar och finns på facebook oxå…
Alltså inget nytt med det, men det som slog mig var hans argument för varför man bör köpa ekologiskt och hur han motiverar det höga priset; ät som förr – ät mindre kött. = Ät kött av kvalitet så räcker det längre…
Industrimaten är så snabbt uppfödd, framställd och full med tillsatser så närings- och smakinnehållet är förvanskat. Att äta äkta kött (och grönsaker) som vuxit upp naturligt både smakar och fyller näringsbehovet bättre!
Vi kan göra skillnad, vi kan ändra beteende och ät- och inköpsmönster. Jag har börjat, hur gör du?
Axplock från artikeln, som jag fastnade för:
“Rolf Axel Nordström menar att det finns ett hyckleri i att människor förfasar sig över djurhållningen, men ändå väljer det billiga köttet i butikerna.
– Konsumenterna kan ändra på djurhållningen, men då måste de vara beredda att betala för det.”
Mysko var en förebild, åtminstone för oss, för hur människans bästa vän kan vara. En sann vän, en trogen kamrat och en säker vapendragare.
Mysko somnade in för gott i torsdags – efter några dagars haltande på tre ben. Det började egentligen för ett år sedan då hans vänstra korsband brast under en höstjakt i betfält. Redan då trodde vi det var kört, men han rehab:ade sig jättebra och trots att förhoppningar om mer jakt grusades så verkade ett gott och smärtfritt liv te sig möjligt. Det vill säg tills i februari då han gjorde en brevbärarerusning över trädgården… då fick han en bristning i det högra knäets korsband. Mer ovisshet och oro. Men även detta rehab:ade sig och promenaderna blev längre och livet växte sig starkare igen.
Vi kunde säkert dragit ut på det några år till genom att bara ta kortare promenader, utan jakt och inget spring, men ett liv i koppel och i tristess, vad är det för liv? Bättre smälla rakt in i kaklet när det är som roligast! Det var därför härligt att kunna ta med Mysko på småjakter under hösten. I lördags blev det dock lite kallt för knäet och troligen blev han blöt/kall i ett dike som gjorde att det andra korsbandet brast.
Det har varit en jobbig vecka med det stundande beslutet (som skulle bekräftas av veterinären) men innerst inne visste vi vad undersökningen skulle visa, vi hade ju sett symptomen tidigare. Undersökningen gick fort, tog några sekunder för vet. att känna att korsbandet var av och hon visste att vi var inställda den eviga sömnen. Vi var alla med (även barnen) då han somnade in och det kändes verkligen som att han somnade fridfullt. Nu ligger han begravd bredvid TATI här i trädgården, så här i vinterlandskapet har vi en ljuslykta tänd som lyser så fint då vi tittar ut.
Jag är väldigt ledsen att det blev så här, men oerhört glad att han varit med oss så många år och gett oss så mycket! I nuläget är det svårt att se att vi någonsin kommer att få en hund som Mysko var. Mysko blev nästan 12 år.
Sådant lugn, sådan integritet och så snäll mot allt och alla – men ändå så intensiv och full av energi när vi jagade eller var ute på aktiviteter! Han har varit en mentor och en stabilisator i familjen, både för oss, för barnen och inte minst för våra andra hundar.
Elof och Gucci (7,5mnd resp 2år gamla “syskon”) har ju varandra, tror inte de märkt eller förstått att Mysko är borta. Vi hoppas ju att Elof kommer att ha Myskos lugn och stabilitet, men det är lite tidigt att urskilja än på en 7,5månaders valp/unghund. Myskos stiliga trav över fälten kommer han dock att sakna, det är full karriär i galopp…
Känns lite som en epok som upphör, Mysko var med när vi flyttade in, när jag började jaga och när barnen föddes.
Tack Mysko, min Mysko. Spring fritt som vinden, jag minns dig för evigt!
Okej, det är köpt anka. Det är fryst anka. Men det ÄR anka vi ska ha idag!
Bild: alltommat.se
Hur gott som helst. Hur enkelt som helst. Festligt, men snabbt. Normalt sett brukar vi ha vilda änder (gräsandskött är lite mörkare och mindre såklart) och principen är densamma: krydda med salt & peppar, bryn skinnsidan gyllenbrun och andra sidan 30 sekunder så porerna stänger sig. In i foliepaket eller på 50grader i ugnen tills potatisen kokat färdigt.
Inser att jag oxå gjort samma sak om jag haft en prisstinn kosumentmassa som inte vet bättre än att leta bästa pris utan insikt i äkta smak. Så frustrationen är nog mer riktad mot folket runtikring och varför vi inte kan ställa mer/högre krav på producenterna.
