Har kommit lite tidigt till jobbet idag, ljust hela vägen in till kontoret – inger på ngt vis en skön känsla i knoppen!
Snart är det läge att köra morgonpromenader innan jag åker till jobbet – kanske redan nästa vecka!!?
SMHI – solens upp- och nedgång
Vädertjänsten – beräkna själv
jag har spelat ishockey i några år, i yngre tonåren. vi lirade för att det var roligt, både på isen och framför allt utanför isen. resultatet blev ungefär detsamma, kul men inga mål framåt. ungefär som mif redhawks, har jag hört – är inte speciellt intresserad av att följa sport som jag själv inte kan utöva på plats.
liknelsen är slående här på webben, bloggandet är ungefär samma sak – jag tycker det är roligt att göra och pilla/fixa. Men att ägna tid och rum åt att surfa runt på andra bloggar eller planlöst surfande är för andra.
När jag, som nu, står inför en liten utmaning är det dock roligt – jag försöker få en funktion i bloggen att funka. men det lirar dåligt med vad jag vill. ungefär som mif redhawks, som deras fans vill…
får se om det funkar nu !?
ps. det funkade!!! ds.
Ska under denna vana, den andra av sju, komma fram till vilket/a mål jag har – vilken livsuppgift jag har/vill ha.
När jag gjorde utbildningen för snart ett år sedan fastnade jag här, på samma ställe – denna gång vill jag dock komma över tröskeln!
Jag tror jag fastnade för att livsuppgiften och målet blev (lr kändes) för stort och svulstigt. Att rädda världen kändes ok, men föga realistiskt. Ärligt talat är det inte riktigt “jag” heller.
Visst, jag vill ha uppskattning och uppmärksamhet för den jag är och det jag gör, men samtidigt vill jag ibland bara vara själv och ego…
Jag har ett dilemma hos mig och min kropp – jag trivs som fisken i vattnet när jag “är på scenen” men ibland är jag skiträdd för det och blir som en planta. Tror det oftast hänger ihop med hur bra jag förberett mig och hur bekväm jag är i ämnet; ingen rocket science alltså…
Jag ska nog foka på att hitta de scener där jag är påläst o med roliga ämnen! Det är då det är som roligast 🙂 Har du några förslag på vad jag kan göra?
Läste om de mest populära hundraserna i Sverige och funderar lite på varför jag väljer att importera en ny ras – varför kan jag inte välja en schäfer, labbe eller skånsk gårdshund som alla andra?
Givetvis funderade jag på det även innan TATI hämtades hem, gemenskapen med honom gav oss bara ännu mer kött på benen och bekräftade att vi gjort rätt som sonderat hundterrängen och gjort oss besväret med import och valt en hundras som verkligen passar oss! Så här i efterhand kan jag säga att vi gjorde likadant med Mysko då vi valde Spinone…
Det som kanske skiljer oss från mängden är att vi inte har några ambitioner att sprida rasen och få alla andra att tycka samma som vi – gör de det så är det ok, vi kan till och med tänka oss att skaffa en tik och därmed några valpar – men huvudsakligen för vår egen del.
Rasen vi valde är helt enkelt en perfekt kombination mellan det vi har (gamle Mysko – Spinone) och det vi skulle vilja ha mer av (fart på fältet, mindre/ingen pälsvård OCH Spinonens lugn och coola temprament). Det har vi hittat i Braque Francais och TATI. Visst, det kan vara individer som är mer eller mindre av vissa egenskaper – men min erfarenhet och eftersforskning visar att flertalet individer är snarlika TATI!
Därför.
http://sydsvenskan.se/sverige/article404975/Skaning-tar-upp-kampen-mot-schafern.html
Verkar bli en konsertintensiv sommar, Bruce Springsteen på försommaren (inte konfirmerat med biljetter ännu, men håller tummarna)
och Madonna på eftersommaren
[däremellan en 40-årsfest, åtminstone för släkten…]
Har börjat preppa hjärnan (och därmed kroppen!?) genom att lyssna på dem i iPhone – har en ny spellista för ändamålet… blir nog lite gung på bägge evenemangen!
Har sett att Aniston nollar i år (idag…) vilket känns oerhört skönt. Det innebär att jag inte är ensam om att krisa, som ju hon verkar… eller?
En kompis till mig nollade igår, han verkade ha överlevt – jag fortsätter räkna ner: 140,5 dagar kvar!
Fler som nollar i år; Will Smith Gustav Frederik Philip Richard av Sayn-Wittgenstein-Berleburg Catherine Zeta-Jones Marilyn Manson Kristin Kaspersen Jennifer Lynn Lopez NordmanGöran Håkan Hemlin
http://soffie69.blogg.se/2009/january/samma-argang.html
Läst på Sydsvenskan: http://sydsvenskan.se/familj/fodelsedag/article411987/Vanner-blev-det-stora-lyftet.html
Lyssnade på Anders Haglund fg vecka som bl a berättade om hur pepsi använde britney spears för en kampanj. Bygger på tesen att när man mår RIKTIGT bra, i ett euforiskt tillstånd, eller i minnet/tanken på ett sådant! -då räcker det att i princip visa upp en bild på produkten så förknippas denna goa känsla med produkten – och man köper den!
Pepsi hade gjort en video med britney, med en gammal hit som hon gjort. Tänkt målgrupp skulle alltså gå igång på hennes uppenbarelse, hennes musik och när de tänkte tillbaka på sina minnen till låten och mådde gött; ja då visade man upp loggan plus text/speaker som sa “pepsi, the choice of a new generation!”
Pepsi sålde för 4,3miljarder mer den perioden jmf fg år…
Samma sak hände mig igår! På väg hem från småland stannade vi på Burger King. Har sett tidigare att de visat skid- och actionfilmer på/med ungdomar. Har inte reflekterat över det så djupt tidigare, inte igår heller… förrän de helt plötsligt(…!?) slänger upp BK-loggan!
BK attraherar sin målgrupp...
De vill alltså attrahera en yngre målgrupp som gillar äventyr; skidåkning, bräda och skateboard. När besökarna sitter och drömmer sig in i videoäventyren slänger de upp loggan och vips så är man indoktrinerad och diggar en bamsig “whopper meal” – kanske omvänt oxå, när man tittar på andra äventyrsfilmer…?
Det verkade funka eftersom det kom in ett gäng ungdomar i rätt målgrupp.
Hur som haver är det väldigt intressant att skåda teorierna i praktiken!
/Johan
ps. skulle ta en skärmdump på BK:s logga och ser att de är prisbelönta för sina extremfilmer… ds.
Hur jag väljer att kommunicera med min omgivning speglar dels mitt förhållningssätt och dels ger det en (ibland osynlig) effekt hos den jag talar med. När jag är tydlig och spelar an på vad jag känner och vill, istället för att skylla på andra saker/omgivningen, möts jag oftare av respekt för mina tankar och känslor – detta leder till minskat antal krockar (kommunikationshinder). Kommunikationshinder uppstår när den man pratar med går in i ett tillstånd till följd av det jag säger, hur jag säger det eller min kroppshållning; personen blir sårad, arg, går i försvar eller annat reaktivt tillstånd – effekten blir densamma; mitt budskap eller önskemål går om intet, samarbetet kan läggas ner.
Inte minst underlättar det för mig själv att ha ett proaktivt språk, det spelar an på vad jag vill! Vana två handlar om att staka ut målet, och vana ett är ett bra sätt att ta mig vidare fram igenom vanorna.
Exempel på proaktivt språk;
Reaktivt språk
Kan du vara snäll och tala om vilken väg jag ska gå?, sa Alice.
Det beror till stor del på vart du vill komma, sa katten.
Det spelar inte så stor roll, sa Alice.
Då spelar det inte så stor roll vilken väg du går, sa katten.
– Från Alice i Underlandet
*********
Nu har jag på allvar börjat läsa in mig på vad vana 2 innebär – rubriken är “Börja med slutet i sikte” – dvs jag ska fundera ut vad jag vill göra och ha som mål/livsuppgift.
Resten av vanorna och alla aktiviteter jag tar för mig ska hädanefter styra mig mot/till detta mål. Inte mot – som emot, motsatt, i riktning ifrån målet etc. – utan fram till eller närmare målet.
När jag gjorde detta moment blev det ganska högtflygande planer som kändes lite för ambitiösa och orealistiska så jag vill göra detta grundligt och sätta ribban på rätt höjd.
Detta gjorde att jag stoppade upp i processen (över sommaren) och är nog lite kluven fortfarande, Anders Haglund, som jag lyssnade på igår, sa att det var bättre att skjuta högt och nå halvvägs än att sikta lågt och nå mål man blir missnöjd med. Det kommer att kräva en del eftertanke i alla fall.
Det viktiga är att jag vill ta tag i mitt liv, inte bara låta saker och ting hända och styra mig och mitt liv. Tar jag greppet och skaffar mig en bild av vad jag vill så kan jag påverka hur resten av livet ter sig. Jag har funderat på detta tidigare, men det har varit luddiga tankar/funderingar. Detta kommer att bli påtagligt och konkret. Jag ska skriva ner en mission, livsuppgift och målet med livet som ständigt kommer att vara tillgängligt som en påminnelse om vad som är viktigt FÖR MIG!
Eftersom jag är proaktivoch väljer vad jag ska göra och hur jag ska förhålla mig till omgivningens krav kommer jag bara att göra saker som leder mig framåt mot mitt mål. Det hänger så att säga ihop, jag börjar med början och kan inte gå vidare förrän jag bockat av föregående steg/vana.
Efter tre dagar i Sälen på konferens slickar jag nu såren – både mentalt och kroppsligt.
Måndagen innehöll lite inledning och pep-talk som följdes av en häftig eftermiddag (kväll) i backen med diverse aktiviteter. Jag hyrde skidor och åkte så mjölksyran formligen sprutade ur benen. Det är vad som känns så här i efterhand oxå 🙂
Dag två och tre var tämligen ordinära (men bra fixade) konferensdagar. Surt som attan att sitta inne hela dagarna när det var kanonväder och gött skidväder några meter från kongresshallen… frågan är dock om benen klarat av mer backe?
Andra kvällen avrundades med hyllningar av säljkåren och ett röjigt afterski-band. Sista dagen ägnades åt en föreläsare (se även nedan) – här kom en av de stora behållningarna (mentalt) från dessa dagar!!!
Jag trodde jag skulle kunna (eller behöva?) lägga mer energi på att reflektera över min roll på konferensen (i mångt och mycket en mingelkonferens för min del som bygger på att knyta interna kontakter med nyckelpersoner = framgångsrikt 🙂 ) och huruvida jag varit pro- respektive reaktiv i mitt handlande. Inte minst i vilka rutor i OK-hagen jag befinner mig.
Så här i backspegeln (nyss kommit hem så det är ganska kort tid för reflektion) känns det som att jag peppat mig själv till att både vara proaktiv och driva mig till att vara OK i de flesta tillfällen!
Skidåkningen gav mycket tid för reflektion, snabb och pressande nedfart och lång och ofta ensam ankarlift med tid för reflektion. 
Nu är det dags att titta vidare och framåt! Dels samla ihop vana ett, men även börja fokusera på vana två; “börja med slutet i sikte”.
Mer om det i veckan – kan för övrigt bli en spännande övning till helgen (OK-hagen) då vi ska till Småland och svärmor och andra släktingar
Nu ska jag vila min lekamen, jobbdag imorgon – första dagen på kontoret på mer än en vecka – mycket konferens:ande blir det…
Bon soir, Bonne nuit, dorme bien
