Elof och Fifi – mina fina kamrater
[singlepic id=450 w=420 h=340 float=none]
Stroganoff på hare
Säsongens sista hare blir en fin och god stroganoff ikväll.
[singlepic id=214 w=320 h=240 float=right]
Googlingen resulterade i ett inspirerande recept, förvisso stroganoff på hjort, fast det funkar prima med hare också.
För några år sen gick jag och några jaktkamrater på matlagningskurs för att hantera allt vilt på lite mer inspirerande vis – det finns lite fler alternativ än tysk hargryta och rådjurssadel… Första rätten vi anrättade var just stroganoff på hare, med rysk touch. Med syrlig gurka, crème fraîche och ordentlig kryddning. Smarrigt!
Detta recept verkar dock vara lite mer subtila, mer sofistikerade, smakkombinationer (svamp, dill och crème fraîche) – så tror jag får dra på lite mer krydda så den faller ungarna i smaken… Även om jag ofta lever efter devisen att kött ska smaka som köttet då det var i livet… Viltkött ska smaka vilt. Ikväll blir det undantag.
Tror Morberg håller med…
[singlepic id=110 w=320 h=240 float=none]
Edit:
Nu är det klart, ätit och bedömt – klart godkänt!
[nggallery id=9]
Vargjakt, inte helt ok
Vargjakt börjar idag i valda län. Det känns sådär tycker jag…
Under flera år har man kämpat med att få upp stammen till överlevande numerärer och med bra avelsbas för genetisk mångfald.
Det finns säkert de jägare som ser detta som ett politiskt spel och att vi jägare ‘blivit av med’ vissa jakter och vargjakt då skulle kompensera detta. Helt fel anledning tycker jag och denna typ av argumentation spär på den negativa synen på jägare.
Jag jagar av två skäl: närhet till naturen och i kombination med att få mat på bordet. I viss mån bidrar jag till att decimera för stora numerärer. Så är inte riktigt fallet med varg.
Jag förstår frustrationen som hund- och djurägare som blivit av med dessa i vargattacker, men att labba med jakt på så få individer verkar vara en farlig balansgång. Vem är det egenligen som har rätten till naturen? går det inte att samsas?
Det jag känner som mest frustrerande är att vargen blir en bricka i ett stort politiskt pusselspel. Återigen, jag befarar att det är för få individer att labba med.
Jaktmotståndarna är nog inte bättre de, bättre brandfackla att tända (underhålla) är nog svår att hitta.
Så: en uppriktig dialog med syfte att verkligen förstå varandras behov och komma till en vinna-vinna-lösning kanske kunde vara något? Politiskt rävspel och tjabbel med vargen som insats känns obra.
Vill du stötta uppropet mot licensjakt gör du det genom att skriva på här.
DN,
http://jinge.se/natur/nej-till-licensjakt-pa-varg-upprop.htm
http://scriptorium.se/josh/2009/12/30/skriv-pa-du-med/
http://bjorkas.blogspot.com/2009/12/upprop-nej-till-licensjakt-pa-varg.html
Bästa jakten
Elof de la Balingue - 6månader
På väg till jakt. Den bästa sorts jakt jag kan tänka mig.
Liten jakt. adHoc. Mycket fika. Mycket snack.
Avkoppling.
En kompis, hans hundar, mina hundar och jag.
Får vi något så får vi. Annars får vi em fin dag!
Livet på en pinne. Typ.
Jakt – en materialsport?
Säga vad man vill om jakten, men det kan nog räknas som en materialintensiv sysselsättning (höll på att skriva materialsport, men det är mer än en sport, det är en livsstil).
Materialet är ofta dyrt som tusan och det finns en uppsjö av små finurliga saker för sysselsättningens maximala njutning.
Men!
När det gäller kläder, skor och liknande tillbehör är det som regel en hejdundrande kvalitet! När jag går in i en jaktbutik baxnar man nästan baklänges när man läser prislapparna och när jag ska köpa något krävs argumentation och bra skäl till varför “investeringen” behövs.
Tänkte på det när jag tog fram kläderna för dagens jakt. Byxor och jacka är minst 12 år gamla. Skjortan fick jag av mamma och är minst 15 år gammal – still going strong! Det håller.
Det är gansk snyggt också, i rätt sammanhang.
Vad skönt. När en materialtung aktivitet kan motiveras. I all ära, men hur praktiskt och användningsbart är en Big Bertha för 1000-lappen? Dubbskor, när kan man använda dem, mer än på 19 hål (gissar att man får ha dem på i golfrestaurangen)…
Snart dags att inhandla ny jacka för sensommarjakter, blir ju inte kallt här i Skåne förrän i november… jag får nog börja fila på argumenten, både för mig själv och den andra halvan av hushållsbudgeten
Som en frisk vind
Idag trotsade vi (jag och en god vän) allt sunt förnuft och gav oss ut på jaktmarken.
Vågrätt regn, tio graders ‘värme’ och 14 sekundmeter i luften.
Men vilken härlig förmiddag!
Ingen jakt att tala om, en del fågel i luften dock – 60km i timmen med medvind.
Den stora behållningen var att se hundarna jobba! Härligt att se deras ursprungsgener göra sig rättvisa.
Ett par riktigt fina sök med stånd och uppflog. Kompisens yngsta hund sekonderar så fort den andre ställer sig. Fint.
Summa sumarum: istället för att ligga och såsa hemma och skylla på vädret var vi ute och fick fina upplevelser. Inget tull frysen, men härligt ändå!
Vädret? Hur bra som helst visade det sig, efter första skuren drog regnet anorstädes 😉
Nu ska jag hem och ta en välförtjänt och värmande oboy! Kanske en kanelbulle oxå…