314. Tillbyggnad (27 av 365)
Denna ståtliga Ladugårdsvägg tillhör en lika ståtlig – nästintill kuslig – kyrka i Sävsjö-trakten. Det är kortsidan på en tillbyggnad, osäkert vad de förvarar i den – förmodligen något stort och ståtligt..?
247. Rakt (26 av 365)
Vägen mot Österlen – på väg mot jakt – är fullt med böljande landskap. Och en och annan rak vägsträcka.
På bilden är det en lång fin böljande och rak allé mot Bjärsjölagård. Nära Bjärsjölagård Slott.
340. Vinter (25 av 365)
Som skåning är tillfällena få där vi har chans att – “på riktigt” – ha vinter, med allt vad det innebär. Samtidigt tycker jag att vi har förmånen av att ha nära ganska många olika klimat. Sätter vi oss i bilen i februari och kör 4-8 timmar söderut har vi våren i Europa Kör vi 4-8 timmar norrut har vi vintern och fullödiga skidbackar. I helgen räckte det att vi körde 2h norrut till Vetlanda och Kettilsås backe för att stöta på skidåkning, skidskola och varm oboy framför brasan… 🙂
Kan hända att det blir enda chansen till vinter i år – men om vi har väder och vind med oss – och lite hjälp från ovan… – så kanske vi kommer tillbaka och får en chans att knäppa på lite lagg 🙂
Uppleva vintern liksom!
187. Läslust (24 av365)
Det var ganska länge sedan jag läste en riktig bok – av romankaraktär. Innan iPhone-eran kom läste jag mycket böcker via eLib och i mobiltelefoner och mobilläsare. Och sedan iPhone- och iPad-erans inträde finns det så mycket annat att läsa och göra på resande fot (det var på tåget jag läste förr…). Jag vill erkänna att jag – på något vis – saknar det. Den sugande känslan av att få slå upp boken och fortsätta storyn där cliff hangern slängde ut mig i intet.
Tyvärr räcker inte den känslan för att jag ska ta tag i det och skaffa böcker, varken analoga eller digitala varianter. Den infinner sig inte, läslusten.
Kanske kommer den tillbaka. Den gör väl det, om det är menat så – annars är det ok ändå. Huvudet får uppenbarligen sitt mått av intryck ändå.
197. Mirakel (23 av 365)
Änglavakt är ett bekant ord, ofta förknippat med bilolyckor som slutar väl – att man har änglavakt. Mirakulöst räddad.
Änglakort är kanske ett mindre känt begrepp. Det är kort som man kan dra för att få spirituell vägledning – rent generellt eller kring specifika saker/situationer. De finns här hemma, inte mina. Men jag har fått dem dragna för mig vid tillfällen och jag kan förstå makten i dem. Trots allt börjar allt i det egna sinnet och om man tror på en sak så händer det. Ask and its given (law of attraction) kan man kalla det, vilket kan innebära att om man uttalar en önskvärd sak så läggs hela ens fokus på den saken och i förlängningen att man därigenom når till målet.
Mirakulöst, eller inte.
Kanske har vi alla en (eller flera?) änglar som vakar och leder oss…?!
328. Upp (22 av 365)
Ljuset jag kort nämnde i inlägget om Trygg-bojen har jag försökt fånga på detta foto.
Det är ofta svårt att återge den känsla som jag känner när jag ser en vacker omgivning eller miljö. Särskilt när det är på håll och objektivet inte riktigt räcker till. Hursomhelst var det en sagolik eftermiddag och kväll, med sträng kyla, klar himmel och underskönt vacker sol!
Det såg liksom ut som en stråle som pekade uppåt, naturligtvis tänkte jag på “beam me up Scotty!“. Det kallas tydligen även Guds Finger. Mångtydigt på nätet om man googlar.
På något vis är jag glad att jag åkte ut en tur på fotojakt och att jag var på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det var läckert att se. Jag önskar och hoppas att fotot ger en aning om känslan som infann sig!