Avgassystemet pajade för ett tag sedan och det är först idag jag haft möjlighet att lämna iväg den. Efter sondering av reparationsterrängen fattade jag det mogna beslutet att lämna den till de som sålt bilen. Peugeot.
Hållet nu tummarna för att det funkar och att jag upplever god och engagerad service. Av alla de slag.
Ingen gratis hyrbil så jag tågar hem. Med hundarna som sällskap.
Mysigt. Tycker jag. Han tycker lite annorlunda.
Jaha, det var inte långvarig glädje med nyservad bil…
Avgassystemet har pajjat.
Egentligen pajjade det dagen efter att bilen var på service. Gissa om jag fick upp ångan när jag tänkte på hur sumpig känslan var efter verkstadens insats. Gissa hur samtalet och tonen gick när jag ringde och ställde dem mot väggen – hur “f-n” monterar ni ihop en bil efter att ni bytt kamremspaket?? (nä, jag sa inte riktigt så, men jag tror det uppfattades så; vilket var meningen). Parantes: hade de givit mig den positiva känslan i kundmötet hade jag definitivt haft en annan, mer ödmjuk och förlåtande inställning i samtalet…
Nåväl, de tog sig faktiskt tiden att undersöka bilen (trots att de inledningsvis sa annorlunda). Där fick jag för min attityd i samtalet. Det var inget fel de hade gjort… Det hade tillkommit ett nytt fel! Avgassystemet rasade. Värsta rallybilen (om nu en fransk familjebuss kan få ett sånt epitet) låter det som. Gissa om jag blev ödmjuk och tackade för att de tog emot bilen för undersökning :-/
Att det sedan inledde en ny sväng av undersökningar och smått chockartad erfarenhet av att ha en fransk familjebuss, det är en annan femma. Det visade sig ganska snabbt att de inte hade hårdvaran för att byta systemet. När jag ringde Peugeot insåg jag att det blir en dyr vinter… Arbetet att byta avgassystemet, hos peugeot-verkstaden, kostar 800kr. Materialet kostar 5’800. Femtusenåttahundra riksdaler! Och det går inte att köpa någon annanstans. De har monopol på avgassystem. Skit.
När jag googlar på avgassystem för Peugeot 807 ser jag att det finns till Peugeot, men inte till just min modell (807). *suck*
Tre positiva saker dock;
Dessutom får jag chansen att se och uppleva hur servicebegreppet efterlevs hos Peugeot! Vi har kört den i snart fem år och haft låga reparationskostnader, it’s pay day…
Update: hittade en bilfirma på nätet som har till min bil, för 3’995:- (art.nr PEK80703) The story continues…
Hade bilen på service i veckan som gick. STOR service. Service med stort S! Kamremsbyte, den fruktade servicen som alla frågade om då vi skulle sälja bilen och som gjorde att 90% av dem backade. Nu är det gjort iaf.
Halvt smålänning som jag är så kollade jag runt priser innan bokning. Min lokale verkstad, stora stygga Peugeot och mekonomen (som jag hört positivt om, dock inte om den specifika verkstaden utan mekonomen som kedja och ‘företeelse’) bad jag uppskatta pris.
Det skiljde sig åt. Rejält. Pris på över 10lock på peugeot. Nästan halva priset på min lokala och hos mekonomen.
Det blev mekonomen. Ville testa lite nytt och lite mer med ‘publikt‘ omdöme än byns verkstad.
Hittills känns det ok, jag fick det jag beställt. Inte mycket mer.
Fick jag vad som förväntades? Vilken känsla lämnar det mig med? Efter en bilservice funderar jag på om jag är beredd att betala hela priset, det som innefattar även känslan hos mig? Priset i form av taskig känsla efteråt… (till följd av oservice). Ja, när det är fråga om en såå stor service som 12-tusenmilsservicen kan det vara värt det. De gör jobbet. Billigt. Nästan halva priset.
Dessvärre är det fortfarande flertalet verkstäder som ännu inte insett eller skaffat sig förmågan att inse vinsten i att även ge bilägaren en äkta god känsla. En känsla som smakar gott när jag glatt tutar iväg med min nyservade bil. Det hade jag velat känna, istället för den osäkerhetskänsla som nu är bestående minnet av denna erfarenhet. Enligt vissa teser handlar det om att få kunden att må bra – visa sedan produkten! Det vill säg: fixa servicen, få mig att må bra och sedan är det bara att casha in kundnöjdhetspoängen när jag trallande rullar ut från verkstaden. Det hade jag belönat genom att sprida goda rykten. Att få mig att må bra hade varit enkelt, jag triggar på vänlighet, lyhördhet, kaffemaskin och “gratis lånebil” – en av fyra uppfylldes; inte tillräckligt – och allt kan levereras av dem utan stora maskinella investeringar, bara på nöjd och motiverad personal!
Hoppas bara att bilens bestående känsla oxå förblir positiv och att den rullar många mil ännu!
Idag har jag rest, en ganska vanlig och ordinär resa. Mellan hemmet i Skåne och kontoret i Stockholm.
Under en sådan resa träffar jag på väldigt många personer och händelser som rör möte med människor. Människor som är kunder. Det handlar om service.
Det är slående hur stor skillnad det är på personer, processer och företags synsätt på service och kundmöten. Särskilt när man reser en morgon som jag just gjort.
Såhär här på morgonkvisten känns det ganska skönt ändå, övervägande positiva intryck – synd att de negativa solkar helheten.
När man jobbar med service är man alltid på scenen och i blickfånget!
Smile – You’re on stage!
Idag har jag inte upplevt en enda situation som serviceinriktad. Tvärtom, jag har upplevt en antiserviceinställning.
Vad är service då?
För mig är det äkta vara, innerligt och personligt engagemang.
Så jädra enkelt, men verkar vara hur svårt som helst.
Det är inte påklistrade leenden och hälsningsfraser á la USA “how are you, how may I help yoouuuuu?”. Det är inte “jaha, näe – vi har våra policys… men jag kan ge dig en månad fritt – om du binder dig i 12månader…”
Det är inte fråga om att få saker.
Det ÄR bara det personliga engagemanget. När någon bryr sig. När någon gör det lilla extra. Egentligen tror jag det är så enkelt att jag som kund får en bekräftelse på att personen trivs på sin arbetsplats och gillar det hon jobbar med. Det ger mig ett kvitto på att det är en bra leverantör av vad det nu är jag köper/vill köpa.
Så jävla enkelt, men uppenbarligen oöverstigligt svårt för så många företag att plantera ut i sina organisationer.
Allt det handlar om är att vara äkta. Att ge service. Hur svårt kan det vá?