Elof och Fifi – mina fina kamrater
[singlepic id=450 w=420 h=340 float=none]
På jakt efter fågelhundsträning
Nu är det vår och hög tid att rusta inför hösten… Dags för träningen av fågelhunden med andra ord!
Träning sker bäst i grupp med många erfarenheter och vaksamma ögon. Dessutom är det roligare och man kan se olika miljöer och marker!
Vet du någon som har en stående fågelhund (typ weimaraner, breton, bracco, spinone el vorsteh – och allt däremellan) med behov av träningstillfällen eller som redan tränar aktivt och vill ha sällskap? Hör av dig då, eller förmedla kontakten…
Skåne och södra nejderna är att föredra.
Finnes: jägare/förare med hygglig erfarenhet, marker och avsaknad av självinsikt. Dessutom med en ung hund som är snabb som vinden, full i fan och ett viltintresse utan dess like.
Go figure the rest.
Glad påsk! 
Vargjakt, inte helt ok
Vargjakt börjar idag i valda län. Det känns sådär tycker jag…
Under flera år har man kämpat med att få upp stammen till överlevande numerärer och med bra avelsbas för genetisk mångfald.
Det finns säkert de jägare som ser detta som ett politiskt spel och att vi jägare ‘blivit av med’ vissa jakter och vargjakt då skulle kompensera detta. Helt fel anledning tycker jag och denna typ av argumentation spär på den negativa synen på jägare.
Jag jagar av två skäl: närhet till naturen och i kombination med att få mat på bordet. I viss mån bidrar jag till att decimera för stora numerärer. Så är inte riktigt fallet med varg.
Jag förstår frustrationen som hund- och djurägare som blivit av med dessa i vargattacker, men att labba med jakt på så få individer verkar vara en farlig balansgång. Vem är det egenligen som har rätten till naturen? går det inte att samsas?
Det jag känner som mest frustrerande är att vargen blir en bricka i ett stort politiskt pusselspel. Återigen, jag befarar att det är för få individer att labba med.
Jaktmotståndarna är nog inte bättre de, bättre brandfackla att tända (underhålla) är nog svår att hitta.
Så: en uppriktig dialog med syfte att verkligen förstå varandras behov och komma till en vinna-vinna-lösning kanske kunde vara något? Politiskt rävspel och tjabbel med vargen som insats känns obra.
Vill du stötta uppropet mot licensjakt gör du det genom att skriva på här.
DN,
http://jinge.se/natur/nej-till-licensjakt-pa-varg-upprop.htm
http://scriptorium.se/josh/2009/12/30/skriv-pa-du-med/
http://bjorkas.blogspot.com/2009/12/upprop-nej-till-licensjakt-pa-varg.html
Bästa jakten
Elof de la Balingue - 6månader
På väg till jakt. Den bästa sorts jakt jag kan tänka mig.
Liten jakt. adHoc. Mycket fika. Mycket snack.
Avkoppling.
En kompis, hans hundar, mina hundar och jag.
Får vi något så får vi. Annars får vi em fin dag!
Livet på en pinne. Typ.
Jakt – en materialsport?
Säga vad man vill om jakten, men det kan nog räknas som en materialintensiv sysselsättning (höll på att skriva materialsport, men det är mer än en sport, det är en livsstil).
Materialet är ofta dyrt som tusan och det finns en uppsjö av små finurliga saker för sysselsättningens maximala njutning.
Men!
När det gäller kläder, skor och liknande tillbehör är det som regel en hejdundrande kvalitet! När jag går in i en jaktbutik baxnar man nästan baklänges när man läser prislapparna och när jag ska köpa något krävs argumentation och bra skäl till varför “investeringen” behövs.
Tänkte på det när jag tog fram kläderna för dagens jakt. Byxor och jacka är minst 12 år gamla. Skjortan fick jag av mamma och är minst 15 år gammal – still going strong! Det håller.
Det är gansk snyggt också, i rätt sammanhang.
Vad skönt. När en materialtung aktivitet kan motiveras. I all ära, men hur praktiskt och användningsbart är en Big Bertha för 1000-lappen? Dubbskor, när kan man använda dem, mer än på 19 hål (gissar att man får ha dem på i golfrestaurangen)…
Snart dags att inhandla ny jacka för sensommarjakter, blir ju inte kallt här i Skåne förrän i november… jag får nog börja fila på argumenten, både för mig själv och den andra halvan av hushållsbudgeten