Proaktivt språk

Proaktivt språk

Hur jag väljer att kommunicera med min omgivning speglar dels mitt förhållningssätt och dels ger det en (ibland osynlig) effekt hos den jag talar med. När jag är tydlig och spelar an på vad jag känner och vill, istället för att skylla på andra saker/omgivningen, möts jag oftare av respekt för mina tankar och känslor – detta leder till minskat antal krockar (kommunikationshinder). Kommunikationshinder uppstår när den man pratar med går in i ett tillstånd till följd av det jag säger, hur jag säger det eller min kroppshållning; personen blir sårad, arg, går i försvar eller annat reaktivt tillstånd – effekten blir densamma; mitt budskap eller önskemål går om intet, samarbetet kan läggas ner.

Inte minst underlättar det för mig själv att ha ett proaktivt språk, det spelar an på vad jag vill! Vana två handlar om att staka ut målet, och vana ett är ett bra sätt att ta mig vidare fram igenom vanorna.

Exempel på proaktivt språk;

  • “Jag vill”gucci_tati_0808
  • “Jag tycker att”
  • “Låt oss titta på våra olika alternativ”
  • “Jag väljer hur jag ska lösa detta”
  • “Jag väljer att”
  • “Jag föredrar att”

Reaktivt språk

  • “Jag måste”
  • “Jag behöver”
  • “Sådan är jag (acceptera det…)”
  • “Om bara…”
  • “Det är inget vi kan göra”

Proaktivt språk

Vilken väg ska jag välja?

Vägvalet
Kan du vara snäll och tala om vilken väg jag ska gå?, sa Alice.

Det beror till stor del på vart du vill komma, sa katten.

Det spelar inte så stor roll, sa Alice.

Då spelar det inte så stor roll vilken väg du går, sa katten.

– Från Alice i Underlandet

*********

Nu har jag på allvar börjat läsa in mig på vad vana 2 innebär – rubriken är “Börja med slutet i sikte” – dvs jag ska fundera ut vad jag vill göra och ha som mål/livsuppgift.

Resten av vanorna och alla aktiviteter jag tar för mig ska hädanefter styra mig mot/till detta mål. Inte mot – som emot, motsatt, i riktning ifrån målet etc. –  utan fram till eller närmare målet.

När jag gjorde detta moment blev det ganska högtflygande planer som kändes lite för ambitiösa och orealistiska så jag vill göra detta grundligt och sätta ribban på rätt höjd.

Detta gjorde att jag stoppade upp i processen (över sommaren) och är nog lite kluven fortfarande, Anders Haglund, som jag lyssnade på igår, sa att det var bättre att skjuta högt och nå halvvägs än att sikta lågt och nå mål man blir missnöjd med. Det kommer att kräva en del eftertanke i alla fall.

Det viktiga är att jag vill ta tag i mitt liv, inte bara låta saker och ting hända och styra mig och mitt liv. Tar jag greppet och skaffar mig en bild av vad jag vill så kan jag påverka hur resten av livet ter sig. Jag har funderat på detta tidigare, men det har varit luddiga tankar/funderingar. Detta kommer att bli påtagligt och konkret. Jag ska skriva ner en mission, livsuppgift och målet med livet som ständigt kommer att vara tillgängligt som en påminnelse om vad som är viktigt FÖR MIG!

Eftersom jag är proaktivoch väljer vad jag ska göra och hur jag ska förhålla mig till omgivningens krav kommer jag bara att göra saker som leder mig framåt mot mitt mål.  Det hänger så att säga ihop, jag börjar med början och kan inte gå vidare förrän jag bockat av föregående steg/vana.

Proaktivt språk

Så här i backspegeln

 

Fint att se, dock utan att röraEfter tre dagar i Sälen på konferens slickar jag nu såren – både mentalt och kroppsligt.

Måndagen innehöll lite inledning och pep-talk som följdes av en häftig eftermiddag (kväll) i backen med diverse aktiviteter. Jag hyrde skidor och åkte så mjölksyran formligen sprutade ur benen. Det är vad som känns så här i efterhand oxå 🙂

Dag två och tre var tämligen ordinära (men bra fixade) konferensdagar. Surt som attan att sitta inne hela dagarna när det var kanonväder och gött skidväder några meter från kongresshallen… frågan är dock om benen klarat av mer backe?

Andra kvällen avrundades med hyllningar av säljkåren och ett röjigt afterski-band. Sista dagen ägnades åt en föreläsare (se även nedan) – här kom en av de stora behållningarna (mentalt) från dessa dagar!!!

Jag trodde jag skulle kunna (eller behöva?) lägga mer energi på att reflektera över min roll på konferensen (i mångt och mycket en mingelkonferens för min del som bygger på att knyta interna kontakter med nyckelpersoner = framgångsrikt 🙂 ) och huruvida jag varit pro- respektive reaktiv i mitt handlande. Inte minst i vilka rutor i OK-hagen jag befinner mig.

Så här i backspegeln (nyss kommit hem så det är ganska kort tid för reflektion) känns det som att jag peppat mig själv till att både vara proaktiv och driva mig till att vara OK i de flesta tillfällen!

Skidåkningen gav mycket tid för reflektion, snabb och pressande nedfart och lång och ofta ensam ankarlift med tid för reflektion. Solnedgång vid ett fjäll

Nu är det dags att titta vidare och framåt! Dels samla ihop vana ett, men även börja fokusera på vana två; “börja med slutet i sikte”.

Mer om det i veckan – kan för övrigt bli en spännande övning till helgen (OK-hagen) då vi ska till Småland och svärmor och andra släktingar 

Nu ska jag vila min lekamen, jobbdag imorgon – första dagen på kontoret på mer än en vecka – mycket konferens:ande blir det…

Bon soir, Bonne nuit, dorme bien

Hur gör jag när jag gör det bra?

Hur gör jag när jag gör det bra?

Var på en inspirerande föreläsning idag med Anders Haglund [LifeVision]

Vill smälta intrycken lite men rent spontant känns förmiddagen väldigt givande och inspirerande.

Jag siktar på att ta till mig några av hans tips och erfarenheter.

Första gången jag varit på en föreläsning av detta slag där jag antecknade under showen… ska läsa igenom dessa när jag kommer hem (sitter på flyget och tåget hem från konferensen och skriver detta)

I’ll be back!

Med rätt sinnesstämning och tillstånd för ändamålet… 😉

Posted by ShoZu

Dåtid/nutid? Varför bekymra sig…?

Läste nyss en artikel på Sydsvenskan.se (http://sydsvenskan.se/inpalivet/article408748/Lattare-sagt-an-gjort.html) om hur vanligt det är att bekymra sig för dåtiden och vad som har hänt tidigare i ens liv.

Det är säkert många (inkl jag själv…) som även bekymrar sig över vad som kommer att hända i framtiden.

Vana ett (7 goda vanor, Covey) innehåller ngt som kallas bekymmers- och inflytandecirkel. Händelser och tankar du inte kan påverka läggs i bekymmercirkeln, händelser och tankar som du kan påverka och aktivt väljer lägger du i inflytandecirkeln.

Grejen är att ju mer proaktivt du ser på saker och ting och gör ett aktivt val till hur du ska förhålla dig desto större blir inflytandecirkeln – bekymmercirkeln blir mindre…

Artikeln i SDS nämner en indianstam som saknar ord för dåtid (lever helt utan historiskt perspektiv) – de sägs leva bara i nuet. Det känns sunt, precis som hundar och barn gör…

Tillbaka till cirklarna, jag ska verkligen lägga energi på att fokusera på det som är viktigt för mig (vana två handlar om målet och att “börja med slutet i sikte”) och inte lägga krut på saker som är viktiga för andra och framför allt saker som snor positiv energi från mig!

Salutations!
ps. tror att jag har förutsättningar att klara av att lägga mycket i inflytandecirkeln, har ett tämligen positivt förhållningssätt – särskilt när jag jobbat upp mitt hoppande i OK-hagen 😉 ds.