Buddhism, ledarskaps- och föräldraskapsprogram

Buddhism, ledarskaps- och föräldraskapsprogram

Har läst lite och snackat lite om buddhism med en bekant. Har gått några utbildningar inom 7 goda vanor. Har levt nära aktivt föräldraskap.

Det är samma sak.

Process.
Det är dig det handlar om.
När du ändrar dig så ändras andras syn och inställning till dig. De speglar det du är. Tillfredsställer du dina grundläggande behov finner du inre frid utan att behöva hävda dig, kränka eller såra andra.

Såå enkelt. På. Pappret. Skitenkelt.

Eller inte.

Det är huur svårt som helst att ändra på sina inlärda, inövade och inkörda (o)vanor. Men det går. Sju goda vanor-programmet är tydliga med hur man lär in nya vanor, nya sätt att (re)agera på stimuli. Att tänka annorlunda istf att låta reptilhjärnan köra invanda spår. Att se saker från ett annat perspektiv. Workshops inom föräldraskap (som jag träffat på) påtalar samma sak, bryt vanan, tänk på ett nytt sätt och agera annorlunda. Buddhismen har sina sätt att bli ett med sig själv, exvis meditation.

Grejen är: det räcker att du vet vad du vill. När du vet det: då är det bara att göra! Lyssna på dina grundläggande behov och känslor. Tänka nytt. Resten tar hjärnan och kroppen hand om!

Jag slås av att det behövs workshops och program för att vi (vi vuxna alltså; våra barn kan det redan, tills vi sabbar genom uppfostran och kränkning) människor ska lära oss det mest naturliga av allt; att vara naturliga, äkta och uppriktiga mot oss själv och andra. Respekt för våra egna och andras grundläggande behov.
Förhoppningen är att vi vaknar upp en dag och slutar med belöningsmetoder, vinna-förloraspel och egoscentriskt maktspel.

När fler och fler söker det äkta. Söker förändring. Då blir det mer samma. Samma lika. Då! Då finns det hopp.

Stora stenar ska läggas först

Har tidigare skrivit om att jag börjat att regelbundet ha koll på vad som är viktigt.

Kompassriktningen måste vara utstakad för att veta vart man ska och vill.

När det är gjort är det enklare att se över sin kommande vecka för att planera in de allra viktigaste sakerna först. Så de VERKLIGEN blir gjorda. Alla andra småsaker får komma sen, eller inte alls. Att prioritera det viktigaste först helt enkelt.

Denna film är väldigt talande och visar precis vad som kan hända i bägge fallen (om man planerar adhoc eller proaktivt)

Sevärda åtta minuter!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=yagOv3VoXyQ[/youtube]

Med ett annat perspektiv (familjens) fast samma budskap:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=j6m9WnNdpSw[/youtube]

riktning utstakad? Kolla kompassen!

Det är ett tag sedan jag gått kursen/workshopen 7 goda vanor. 
Jag har gått igenom materialet steg för steg och tycker det är riktigt bra. 

Varje gång jag hamnat på steget som handlar om att ta fram målbild och nyckelroller har jag fastnat, tvärnit. 

Kommer inte förbi det liksom.

Jag vet inte vad jag vill, eller så handlar det om att jag tror jag vet men det är inte det jag genuint vill… Who’s kidding who liksom…
Hur som haver, jag får komma tillbaka till det längre fram. Vad jag vill och målbilder alltså.
 
Däremot:
Idag dammade jag faktiskt av ett dokument som heter veckokompassen. Det är ett ganska töntigt koncept i första anblick men jag märkte att det funkade! Asbra. 
Det tar lång tid att förklara så det får bli en annan gång men kortfattat har jag id:at roller jag har (förälder, make, ledare, påverkare, utövare etc) och för dessa roller har jag vilt viktiga mål. För att ta mig till dessa mål behöver jag göra vissa aktiviteter. 
Kompassen tittar man på (om man gör…) ofta – ungefär varje morgon då man planerar dagen – för att se vad som är viktigt idag…
Då jag är i ett skede som tarvar stort mått av prioritering märkte jag att allt bara flöt på efter att ha lagt 10min på kompassen. 
Exempel: förälder – läs saga med barnen. Eller: utövare – träna med hunden 5min/kväll. Nedskrivet och genomtänkt, då blir det prioriterat OCH gjort. 
Wow liksom, ba funka!
Som sagt, nog sagt om detta nu – kommer kanske mer längre fram

Buddhism, ledarskaps- och föräldraskapsprogram

Om nöd & lust

Den senaste veckan har jag funderat en del på vad jag kan påverka, eller rättare sagt hur jag kan påverka mig själv att tillgodose mina egentliga behov och inte “gå igång” på känslor som påverkar omgivningen negativt (som i sin tur ger fadd smak i munnen och spär på nedåtgående spiralen…).

Då kan man prata om vad man behöver och vad man har lust med. Vilket förvirrar mig. I utbildningen 7 goda vanor har jag ganska aktivt jobbat med vad jag vill och att göra saker som tar mig (fram) emot mina mål. Målen är satta utifrån vad som verkligen är viktigt för mig och vilka personer som betyder mest. Där är “vad jag behöver” något som kan liknas med vad jag tror jag har behov av, men som inte nödvändigtvis tar mig mot målet. Det är vad jag vill som räknas. Klart som korvspad.

Trodde jag.

Telemarksskidåkning

Är det ok att bara dra iväg och åka skidor? För att jag vill...

Snackade med M om det omvända: det är vad jag EGENTLIGEN har behov av som jag ska göra, innerst inne – vad själen skriker åt mig att göra. Som påverkar min syn på mig själv och därmed speglar ett mer harmoniskt inre till mina nära och kära. Halleluja.

Lust; det är sånt som jag bara vill göra, för min egen skull, som inte nödvändigtvis ger mig gott samvete (typ att jag sticker och åker skidor trots att jag inte har träffat ungarna på hela veckan – är ju inte så denna vecka, men som exempel… = då skulle jag få utlopp för en lust, men behovet av att umgås med familjen åsidosätts)

Förvirrande. Men utveckling kräver motstånd så efter lite tanke föll polletten ner! “Att behöva” är så utsmetat ord och egentligen lika med “vad jag tror mig vilja ha just nu, för stunden” – men det har inget med det innersta behovet, vad jag EGENTLIGEN behöver.

Det är ju faktiskt samma sak som jag gått igenom på 7 goda vanor; vad jag vill är baserat på att jag definierat och skrivit ner vem som betyder mest i mitt liv och vad jag känner att jag vill göra för att nå målen med de relationerna (eller rollerna à kan ju vara arbete/fritid/utmaningar etc. också).

Det är en häftig process, utmanande men det gör skillnad. Den lilla skillnaden som gör hela skillnaden…

att förklara för omgivningen att jag nu lagat mat med kärlek och omtanke (mitt sätt att visa att jag bryr mig) som jag gärna hade sett att de delade med mig vid matbordet. Vips! så blir bordet omgärdat av familjen och alla är glada och nöjda.

Av nöd och med lust!

Effektiva goda vanor krävs

sådär, första dagen på jobbet är till ända – efter den längsta ledigheten jag någonsin haft.
det blir en utmanande höst. en tuff höst. med nya arbetsuppgifter och ansvarsområden. 
för att klara hösten blir det till att prioritera det viktigaste, att vara effektiv och göra det viktigaste först. 

tror jag ska plockar fram böckerna och anteckningarna från kursen 7 goda vanor. Det har ju gått sådär hittills…

  1. Var proaktiv
  2. Börja med slutet i sikte
  3. Gör det viktigaste först
  4. Tänk Vinna – Vinna
  5. Försök först förstå – sedan bli förstådd
  6. Skapa synergi
  7. Vässa sågen

Dessa vanor är iaktagna och beskrivna i en lång och röd tråd av en herre som heter Stephen Covey; 7 habits of highly effective people.

Låter krångligt. Är processorienterat. Är en metod. Men it gets the thing done! Vi, den sk moderna människan, krånglar till allt så förjordat. Jag tror vi har det i oss själv, bara vi släpper taget och är oss själv.

Fast den resan är lite längre så tills jag packat färdig i ryggsäcken tar jag mig en tur med Covey…

Det handlar om att ta grepp om sina reaktioner och ta lead i sitt beteende. Det handlar om att veta vad man vill (kul att Karin Friberg oxå listat vad hon vill göra inspirerad av Musselmannens/NEMOS vill-lista). Sen handlar det bara om att GÖRA, att prioritera det viktigaste, att bortse från övrigt brus. När det är klart kan man börja interagera med sin omgivning och få dem att inse att vi kan göra ett bättre resultat TILLSAMMANS.

Halleluja.