Luktar 40-årskris lång väg, men såg ett par nice skodon idag… Ska på galej å jobbets vägnar några dagar så det hade varit läge… Men modet (mitt mod) sviktade 🙁
Får se om suget återkommer eller om nollningen gör sig påmind och pockar på uppmärksamhet.
Skor/strumpor/slips/glasögon är ypperliga yttringar för en modest kille som vill sticka ut lite lagom… 😉
Det lutar m a o åt snarlikt inköp i vinter.
/ciao
ps. det bidde skjorta och strumpor med rosa ränder… ds.
Läste nyss en artikel på Sydsvenskan.se (http://sydsvenskan.se/inpalivet/article408748/Lattare-sagt-an-gjort.html) om hur vanligt det är att bekymra sig för dåtiden och vad som har hänt tidigare i ens liv.
Det är säkert många (inkl jag själv…) som även bekymrar sig över vad som kommer att hända i framtiden.
Vana ett (7 goda vanor, Covey) innehåller ngt som kallas bekymmers- och inflytandecirkel. Händelser och tankar du inte kan påverka läggs i bekymmercirkeln, händelser och tankar som du kan påverka och aktivt väljer lägger du i inflytandecirkeln.
Grejen är att ju mer proaktivt du ser på saker och ting och gör ett aktivt val till hur du ska förhålla dig desto större blir inflytandecirkeln – bekymmercirkeln blir mindre…
Artikeln i SDS nämner en indianstam som saknar ord för dåtid (lever helt utan historiskt perspektiv) – de sägs leva bara i nuet. Det känns sunt, precis som hundar och barn gör…
Tillbaka till cirklarna, jag ska verkligen lägga energi på att fokusera på det som är viktigt för mig (vana två handlar om målet och att “börja med slutet i sikte”) och inte lägga krut på saker som är viktiga för andra och framför allt saker som snor positiv energi från mig!
Salutations!
ps. tror att jag har förutsättningar att klara av att lägga mycket i inflytandecirkeln, har ett tämligen positivt förhållningssätt – särskilt när jag jobbat upp mitt hoppande i OK-hagen 😉 ds.
Härlig onsdag idag!
Inledde dagen med att avboka träningen ikväll, känner på mig att halsont kommer att göra sig påmind under dagen och de senaste åren respekterar jag kroppens signaler mer.
Känns inte som att jag vässar sågen men får kompensera med promenader, ska gå med hundarna, till/från tåget och ev en tur till stan…
Ska på två dagars kick off imorgon, har inte bestämt mig hur jag ska förhålla mig än. På ett sätt skoj, ett annat lite tröttande – jag får passa på och träna mig i ok-hagen. Alla säljare och chefer är ok, jag är oxå ok!!!
Det positiva i kråksången är att jag är medveten om det och att jag väljer hur jag ska förhålla mig!
Det är proaktivt språk/tänkande!!
Det gör mig glad och ger mig en bra start på dagen!!
Salut, a tout à l’heur
Gucci, en belgisk dvärghund (ca4,5kg) fattade idag tycke för drevhundars görande – han satte fart på 6st förvånade rådjur på en höstvetesådd…
De fattade inget, gucci nog ännu mindre och jag och mysko stod bara och tittade på… Trodde att det skulle ta slut när de fick fart men icke – han klippte hela fältet!!
Så nu har vi en fågelhund från italien, en planerad dito från frankrike och en kombihund (knähund/drivande rådjurshund) från Belgien!
Det är cirka 164 dagar kvar tills jag nollar i juli 2009. Denna brokiga delmängd av internet ska jag även (utöver Braque Francais, 7 goda vanor, bloggandet, iPhone och allmänna betraktelser) alltså beskriva mina sista ungdomsårs skälvande slutspurt, då jag i sommar blommar ut i full prakt – till en man i mina bästa år. Eller hur det nu blir, folk pratar så, det kanske bara é en myt; det var bättre förr – dvs i min tidigare ungdom…?
Den som lever får se!
En och annan önskelista slänger jag nog oxå upp – helt meningslöst då släkt och vänner är långt ifrån frekventa besökare på min sida.. än så länge.
Kanhända lite funderingar kring ev fest oxå – utan att avslöja ngt
Dösjebro Byalags hemsida
Jag har hjälpt till att ta fram/lägga upp/designa byalagets (byns…) hemsida. Nyligen klar och publicerad, se själv:
www.dosjebro.eu
Hade på lut att dra igång den i september, men avvaktade besked från kommunen om att släppa .se-domänen (geografiskt reserverad) men fick inte det, förmodligen för att det släpptes i början av december. Snopet att domänen snoddes framför snoken samma morgon av ngn snubbe som bokar in domäner och lägger ut dem på annonsering.
Det är dock inte värre än att en .eu-domän gör susen 😉
Funderar på vad vi ska fylla sidan med, lite foto, en blogg och lite reklam för byn/bygden är väl en bra början…
Vana ett i 7 Goda Vanor-programmet heter Var Proaktiv. Hur vet jag om jag varit det? By the book är man proaktiv när man inte låter händelser styra reaktioner som gör att man reagerar okontrollerat. Man ska ta in ”stimulis”, bearbeta den och ta sig frihet att välja hur jag vill reagera – sedan kan man reagera.
Det är ju det som är det svåra, åtminstone för mig, med att hantera stimulus utifrån. Den processen är blixtsnabb och jag reagerar ofta snabbt som en kobra, åtminstone på hemmaplan. På jobbet är jag mer proaktiv och tar in signaler, processar dem och reagerar efter att ha reflekterat lite. Finns det något jag kan använda från dessa respektive två fronter? Snabbare reaktioner (men eftertänkta) på jobbet och framför allt mer eftertanke och mindre reaktivitet när jag är hemma?
Idag har jag ännu, i skrivandets stund (på väg hem på tåget…) inte upplevt att reaktion gått före reflektion. Tror dessvärre inte att jag varit så proaktiv heller, eller har jag omedvetet varit det?
Återstår att se om jag fortsätter vara proaktiv (icke reaktiv) när jag kommer hem. Det är ju målet J
Läste en artikel idag (tack, Maria för tipset! ) om hur viktigt det är med balansen i kommunikationen med barnen.
Ösa på med uppskattning mot barnen? Är det så enkelt att bara ösa på, eller kan det misstolkas? Jag tror det handlar mer om en själv – hur nöjd är jag med mig själv? Hur fokuserad är jag på familjen (både barn och livspartner), här och nu – eller hur mycket tänker jag på bekymmer på jobbet?
Känner igen resonemanget om 1:5 från en utbildning jag gick våren -08 (7 goda vanor, Stephen R Covey) som pratar en del om insättning och uttag på emotionellt bankkonto. För att kunna ta ut känsloreaktioner måste man först ha satt in lite. Annars blir det ett övertrasserat känslokonto som till slut blir bankrupt och leder till en omöjlig relation att vinna tillbaka. Sett i barnens perspektiv blir det en brist på förtroende/respekt för sina föräldrar om man inte visar barnen uppskattning.
Läste på någon länkad blogg om hur svårt det var att alltid ge positiva uppskattningar eller att det inte hjälpte med uppskattningar (tolkades som ironi etc.). Det tror jag beror på att barnen är fenomenala på att nyttja kroppsspråket i första hand – det hjälper inte att säga något “positivt” om du inte menar det, uppriktigt! I sådana fall är det bättre att knipa käft.
Som skrives i artikeln är tid en framgångsfaktor, just för att man nöter in en naturlighet och en samvaro. Inklusvive ett naturligt kroppsspråk. Med en naturlighet kommer även en bekvämlighet i varandras samvaro och förhållandet 1:5 finns där, de negativa kommentarer (tjat) som uppstår blir en naturlig dialog; jag vill inte att du slänger dina skor innanför dörren för att jag känner mig…” och effekten blir förståelse och respekt för mina känslor och tankar.
Alltså tillbaka till där jag inledde, jag försöker börja med mig själv (har just börjat…) så att jag mår bra och har positiv inställning till mig och min omgivning. Jag gör det som är viktigast först och de saker som styr mig mot mitt uppsatta mål. Då är jag utan stress, ser barnen och deras personer och när de gör något jag uppskattar så berättar jag det (att jag uppskattar det de just gjorde), uppriktigt.
Källa: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_2368145.svd
Fem får och fem myskankor satt och väntade på mig (eller var det maten jag kom med?) när jag åkte ner i byn…
Härligt! Notera ankornas placering – även ranghögst?
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=Kj5PikbGbw4[/youtube]
Spelades in en kall vinterdag i februari/mars 2008, TATI var då ca 7månader ung…
