Ska på (en till) konferens måndag till och med onsdag. Vi ska till Sälen, första dagen blir det några timmars skidåkning.
SMHI:s fjällväder bådar gott inför vistelsen. Kallt (10-14 minusgrader, skåne har långt varmare men med en annan sorts kyla…) men hyggligt och svaga vindar..
Ska bli kul, både konferens och skidor – kanske årets enda skidtur?
Härlig onsdag idag!
Inledde dagen med att avboka träningen ikväll, känner på mig att halsont kommer att göra sig påmind under dagen och de senaste åren respekterar jag kroppens signaler mer.
Känns inte som att jag vässar sågen men får kompensera med promenader, ska gå med hundarna, till/från tåget och ev en tur till stan…
Ska på två dagars kick off imorgon, har inte bestämt mig hur jag ska förhålla mig än. På ett sätt skoj, ett annat lite tröttande – jag får passa på och träna mig i ok-hagen. Alla säljare och chefer är ok, jag är oxå ok!!!
Det positiva i kråksången är att jag är medveten om det och att jag väljer hur jag ska förhålla mig!
Det är proaktivt språk/tänkande!!
Det gör mig glad och ger mig en bra start på dagen!!
Salut, a tout à l’heur
Första flygningen upp till Stockholm med den gamle trotjänaren Malmö Aviation.
Inte så ofta det sker dock, dels pga mer hemmajobb och färre resor och dels på grund av att arbetsgivaren valt att bara ha avtal med SAS – med allt vad det innebär…
Vi (malmöbor på jobbet) är måttligt roade av situationen med sämre service, färre flighter och längre restid = längre dagar.
Å andra sidan; hjälper til att motivera färre resor, så det är ok på ngt sätt ändå 😉
Ser att transwede opererar på flygningen och flygen verkar lite annorlunda – spännande…
Hur hade samhället sett ut om alla varit fantastiska människor som trott på sig själv?
Men… är det bara positiva effekter som skulle uppnås?
Ur ett nationalekonomiskt perspektiv… hur många är involverade i det sk välfädssamhällets tjänst för att rädda situtaioner (människoöden…) till följd av taskig självkänsla eller andra uttryckssätt för att exvis vinna respekt från omgivningen?
Om alla hade haft god självkänsla och i övrigt varit vid mentalt god vigör – vad hade alla psykologer, terapeuter, coacher… – och säkert en hel massa andra människor och funktioner som tillkommit pga samhällsklimatet vi har – gjort idag? Hade samhället behövt dessa funktioner då?
Jag säger inte att det är så här, men tänk om någon tänker så när de ska fördela pengarna till skola och andra ungdomsrelaterade områden inom stat och kommun? Är det någon som kan motbevisa att det inte är så? Det lär ju inte skrivas protokoll över dolda agendor…
Eller är jag bara paranoid och fortfarande mosig i skallen efter för lite sömn och för många rapporter på jobb idag? Vet ej, men tanken är intressant tycker jag.
Bättre och effektivare (inte minst lite roligare…) sätt att kommunicera inom företaget och med partners/kunder. Samlingsbegrepp som heter Unified Communication.
Se videoklipp med Sverker Hannervall, chef för Business Services på TeliaSonera
youtube-klipp
enligt min tolkning, dessvärre inte självupplevd ännu. Känns dock inte som något jag suktar efter, karriärism alltså
– ta reda på vad du vill och målsätt det (använd milstolpar/delmål)
– fatta få, men kloka och framför allt lyckosamma beslut
– marknadsför dessa
– var fokuserad, välj ut tre aktiviteter som driver dig fram till ditt mål
– nätverka och lyssna mycket på andra, exempel på hur de/andra gjort men tä chansen att marknadsföra det du gör/vill göra – bollplanka
– omge dig med personer som du trivs med och som delar din vision (och bidrar till din/er måluppfyllnad)
– ha balans i livet, ta alla chanser att umgås med nära och kära!
Det behöver för övrigt inte bara leda till karriärstegen – det funkar på det mesta har i livet!
Det är väldigt lätt att säga eller skriva, det svåra är “to walk the talk”!
