ödmjuk tålmodighet

ödmjuk tålmodighet


om du inte har hund eller är intresse så kanske det här verkar konstigt.

på bilden syns en 4,5 månader ung valp hängandes i en 1¹år gammal farbrors skägg och hals.

normalt sett skulle en valp få däng så det sjunger om det. men jag tror bilden visar två saker:
den mest ödmjuka valpen man kan tänka sig
och
den allra mest tålmodiga spinone (kanske snällaste hund över huvud taget..?) jag någonsin sett.

känns såå bra att blivit förärad dessa fina kamrater!

Spring i benen, eller inte

En valp är en ömtålig varelse och råden som ges är att de bara får lov att springa i lek – inga promenader.

Den gångna helgen har vi dock varit på lite utflykter och aktiviteter, på en av dessa hade jag kameran med mig, bidde några bilder som följer!

Det är inte utan att jämförelsen med ens egna barn kommer upp och att man aldrig slutar vara orolig för deras välmående. Varenda rörelse och beteende monitoreras, var det rätt, var det normalt att göra så, varför pep han till där…. och så vidare. Med min 11-åriga veteran (oxå med på aktiviteterna såklart 🙂 ) är det ju faktiskt fortfarande likadant. Denna ständiga oro. Det är väl bara att gilla läget, sånt är livet! Kort och gott.

Ropen skalla, tacktal till alla! Tacktal, tacktal, tacktal…

Ropen skalla, tacktal till alla! Tacktal, tacktal, tacktal…

Så här en dryg månad som valpägare till en stående fågelhund vill jag rikta blicken lite upp från pissepölarna.

Stubbåker för första gången, härligt (men stickigt...)

Stubbåker för första gången, härligt (men stickigt...)

Jag vill tacka några personer.

  1. För det första vill jag tacka mig själv för att jag åkte ner till Frankrike och hämtade Elof. Tack!
  2. Sedan vill jag tacka min underbara familj som stöttade mig i resan och vid hemkomsten, samt såklart den närmast efterföljande perioden. Jag är säker på att deras stöd kommer att finnas kvar i många år och att Elof de la Balingue kommer att bli en lika kär familjemedlem även för dem.
  3. Sten Christofferson vill jag rikta ett särskilt tack till för den bok du skrev för massa år sedan, särskilt då du gjorde den braiga inledningen som målande beskrev hur viktigt den första perioden av valpens liv var för ett lyckosamt samarbetsfyllt liv tillsammans med hunden! Tack.
  4. Anders Landin vill jag dessutom rikta ett särskilt tack till då dina filmer (tillsammans med även din bok) gav en fullständigt klar bild över hur jag rent praktiskt implementerar dessa så viktiga moment som skapar förutsättningar för en “lydig” men framför allt fri hund (som då skapar förutsättningar för tillit, frihet och ansvar). Tack!
  5. Sist och långt ifrån minst (yngst ja, men inte minst längre!) vill jag rikta det största tacket till individen som har huvudrollen i dramat: ELOF de la Balingue! Du är en sann god och härligt kamrat, redan nu i din unga ålder visar du prov på en mogenhet, ödmjukhet och med ett innerligt intresse för din omgivning. Det bådar mycket gott inför framtiden och vår framtid som nyligen inletts!

Tack alla!