69. Filmtitel (197 av 365)
[singlepic id=368 w=420 h=340 float=none]
69. Filmtitel (197 av 365)
Vilken är filmtiteln?
[singlepic id=368 w=420 h=340 float=none]
69. Filmtitel (197 av 365)
Vilken är filmtiteln?
[singlepic id=353 w=420 h=340 float=none]
161. Kristaller (191 av 365)
187. Läslust (24 av365)
Det var ganska länge sedan jag läste en riktig bok – av romankaraktär. Innan iPhone-eran kom läste jag mycket böcker via eLib och i mobiltelefoner och mobilläsare. Och sedan iPhone- och iPad-erans inträde finns det så mycket annat att läsa och göra på resande fot (det var på tåget jag läste förr…). Jag vill erkänna att jag – på något vis – saknar det. Den sugande känslan av att få slå upp boken och fortsätta storyn där cliff hangern slängde ut mig i intet.
Tyvärr räcker inte den känslan för att jag ska ta tag i det och skaffa böcker, varken analoga eller digitala varianter. Den infinner sig inte, läslusten.
Kanske kommer den tillbaka. Den gör väl det, om det är menat så – annars är det ok ändå. Huvudet får uppenbarligen sitt mått av intryck ändå.
197. Mirakel (23 av 365)
Änglavakt är ett bekant ord, ofta förknippat med bilolyckor som slutar väl – att man har änglavakt. Mirakulöst räddad.
Änglakort är kanske ett mindre känt begrepp. Det är kort som man kan dra för att få spirituell vägledning – rent generellt eller kring specifika saker/situationer. De finns här hemma, inte mina. Men jag har fått dem dragna för mig vid tillfällen och jag kan förstå makten i dem. Trots allt börjar allt i det egna sinnet och om man tror på en sak så händer det. Ask and its given (law of attraction) kan man kalla det, vilket kan innebära att om man uttalar en önskvärd sak så läggs hela ens fokus på den saken och i förlängningen att man därigenom når till målet.
Mirakulöst, eller inte.
Kanske har vi alla en (eller flera?) änglar som vakar och leder oss…?!
321. Trygg (18 av 365)
Här uppstod ett häftigt ljus i bakgrunden, förmodligen med anledning av kylan och temperaturskillnader i solnedgång. Såg andra bilder som fångade snarlika effekter, ljuset speglades i partiklarna eller något…
Jag förundras ofta över att dessa livbojar som regel får hänga ifred, även om det händer att man ser dem ligga i vattnet och guppa. Men det är på utsatta platser som de gör mest nytta – det ger en känsla av trygghet. Nice!