Den senaste veckan har jag funderat en del på vad jag kan påverka, eller rättare sagt hur jag kan påverka mig själv att tillgodose mina egentliga behov och inte “gå igång” på känslor som påverkar omgivningen negativt (som i sin tur ger fadd smak i munnen och spär på nedåtgående spiralen…).
Då kan man prata om vad man behöver och vad man har lust med. Vilket förvirrar mig. I utbildningen 7 goda vanor har jag ganska aktivt jobbat med vad jag vill och att göra saker som tar mig (fram) emot mina mål. Målen är satta utifrån vad som verkligen är viktigt för mig och vilka personer som betyder mest. Där är “vad jag behöver” något som kan liknas med vad jag tror jag har behov av, men som inte nödvändigtvis tar mig mot målet. Det är vad jag vill som räknas. Klart som korvspad.
Trodde jag.
Är det ok att bara dra iväg och åka skidor? För att jag vill...
Snackade med M om det omvända: det är vad jag EGENTLIGEN har behov av som jag ska göra, innerst inne – vad själen skriker åt mig att göra. Som påverkar min syn på mig själv och därmed speglar ett mer harmoniskt inre till mina nära och kära. Halleluja.
Lust; det är sånt som jag bara vill göra, för min egen skull, som inte nödvändigtvis ger mig gott samvete (typ att jag sticker och åker skidor trots att jag inte har träffat ungarna på hela veckan – är ju inte så denna vecka, men som exempel… = då skulle jag få utlopp för en lust, men behovet av att umgås med familjen åsidosätts)
Förvirrande. Men utveckling kräver motstånd så efter lite tanke föll polletten ner! “Att behöva” är så utsmetat ord och egentligen lika med “vad jag tror mig vilja ha just nu, för stunden” – men det har inget med det innersta behovet, vad jag EGENTLIGEN behöver.
Det är ju faktiskt samma sak som jag gått igenom på 7 goda vanor; vad jag vill är baserat på att jag definierat och skrivit ner vem som betyder mest i mitt liv och vad jag känner att jag vill göra för att nå målen med de relationerna (eller rollerna à kan ju vara arbete/fritid/utmaningar etc. också).
Det är en häftig process, utmanande men det gör skillnad. Den lilla skillnaden som gör hela skillnaden…
att förklara för omgivningen att jag nu lagat mat med kärlek och omtanke (mitt sätt att visa att jag bryr mig) som jag gärna hade sett att de delade med mig vid matbordet. Vips! så blir bordet omgärdat av familjen och alla är glada och nöjda.
Av nöd och med lust!