Skidåkning & MC-körning

MC-karriären började i de unga 20-årsåldern, kanske inte den mest mogna perioden i mitt liv – men definitivt den roligaste! Både på Cypern och Kos hyrde/lånade vi hojar fritt av uthyrningsfirmorna som våra gäster använde. Blev trippar nästintill varje ledig dag – för att åka till avlägsna badstränder och se resten av öarna. Galet – men ohh so much fun!

Min första egna hoj som jag skaffade 2015 – otroligt skön och rolig. Blev ca 1500 mil första året – körde till/från jobbet och en hel del utforskande av skånes vägar. Märkte dock att den var lite för lätt och ettrig i växellådan – evigt växlande på höga varv…

Efterföljaren till Street:en blev dess storebror, tungviktaren Speed Triple 1050 av 2011 års model. Lika pigg, rörlig och rolig som Streeten – men med väsentliga skillnaden att den har ett driv och tyngd, som passar mig som hand i handsken. I skrivande stund har jag kvar samma hoj sedan 3 år och har rullat nästan 4000 mil med henne. Europa, Danmark och hela Skåne, halva Halland och Småland har vi täckt in. Mer blir det nog och om jag byter så lutar det åt att jag behåller Triumph Speed Triple som min “go-to-mc”, har provkört en hel del men det är svårt att hitta motstycke till denna underbara maskin.

Våren 2019 fick jag napp på en skön hoj – tänkt att vara en pendlar-hoj och för lite mer offroad-körning. Yammaha:n är en häftig, rolig och busig båge. Använder den mestadels till pendling och stadstrafik för närvarande men ska klä på den grövre däck och kanhända det blir en tripp i skog och mark denna underliga Corona-sommar – i Svenska fina naturen. Grusvägar och vindskydd á la TET!?

Hösten 2018 gick jag med i Hemvärnet – för att bli MC-ordonnans. Av flera skäl har det varit besvärligt att gå grundkursen som krävs (GKMC) – inte minst i år då all kursverksamhet ställs in pga CoVid-19. Men jag har en tilldelad MC258 på regementet i Helsingborg. Trots sin ålder är den perfekt för att ta sig fram med – ja, precis överallt. Här lär jag mig också grunderna i mekanik och skruv och mutter i detalj. Go kamratskap och ett litet bidrag till totalförsvaret är grädde på moset.

Man kan fundera och debattera i oändlighet kring vad som driver en till MC-intresset. Tror att det är individuellt och för mig är det tre saker som jag får ut av MC-intresset;

• Otroligt roligt och utmanande (utvecklande) med aktiv körning. På bana, på landsväg eller i stadskörning.
• Med några goda vänner helt enkelt åka och köpa glass/fika – där målet är syftet med resan. Kan även vara långresor. 
• MC-folk har något gemensamt och är oftast en skön samling där mc-/motorintresse förenar. Community över landsgränser och sociala koder då man möts och förenas