Mina utmaningar

Jag är ganska opretentiös och avslappnad. När jag gör något så blir det för att jag tycker att det är roligt och för min egen skull. Ingen annans.

Det har visat sig att jag fångat upp saker som jag gjort i yngre dagar och tagit vid eller utvecklat dem på senare år. Det är livet som kommit emellan och som gjort att det legat i malpåse – livet med bildande av familj; så det är ju fantastiskt i sig! Som småbarnsförälder blir prioriteringarna helt enkelt annorlunda. Nu när barnen är större och familjeförhållandena ser annorulunda ut så ger det större utrymme för egna intressen.

Jag väljer att se det som utmaningar – eftersom det är aktiviteter som kräver fokus och närvaro, på något vis. Det är enda skälet till valet av begrepp – alltså inga utmaningar i tävlan med andra, eller ens mig själv.

Fotografering – en utmaning sedan skolåldern, som kommer och går. Har märkt att det är väldigt relaterat till livssituationen och tiden jag har att tillgå. När jag har tid och rätt sorts lust så är jag ute och fotar. Annars vilar det lite. Och det är ok som det är 🙂

Kampsport – den finaste utmaningen som jag hittat tillbaka till och som jag aldrig kommer att släppa. Åtminstone om min hjärna får välja själv. Kroppen kanske kan protestera lite, fast då får jag hitta andra kampsportsstilar att utöva. Det jag får tilbaka i träningen är oersätteligt!