Masspsykos eller ren och skär glädje…
Varit på konferens i snart tre dagar och kvällen avslutades med ett afterski-inriktat hårt rockande band som kallade sig Rydell och Quick.
Kanonbra på att rocka igång 300 kollegor som normalt sitter tämligen stilla – särskilt alla som stod längst fram och rockade värst (killar i 40-årsåldern som växt upp med AC/DC, Iron Maiden och Ebba Grön.
Bandet påtalade väldigt många gånger hur förvånade de var av att mötas av så j-a bra drag och tempo – de hade ju en helt annan bild utifrån kontraktet/beställningen…
Jag har youtubat lite på dem (blev lite misstänksam…) och mkt riktigt – de säger så till fler, det är liksom hela grejen. Att inspirera och entusiasmera, få en att känna sig mer värd! Och det lyckades de med!
Jag tycker det är ok, jag tror fler kände det och förstod men inser att det inte spelar någon roll – så länge målet uppnås – att vi släpper loss och rockar fett. Särskilt om de spelar gamla godingar från 80-talet emellanåt…
Keep up the good work och inspirera mera!!!
