Dåtid/nutid? Varför bekymra sig…?

Läste nyss en artikel på Sydsvenskan.se (http://sydsvenskan.se/inpalivet/article408748/Lattare-sagt-an-gjort.html) om hur vanligt det är att bekymra sig för dåtiden och vad som har hänt tidigare i ens liv.

Det är säkert många (inkl jag själv…) som även bekymrar sig över vad som kommer att hända i framtiden.

Vana ett (7 goda vanor, Covey) innehåller ngt som kallas bekymmers- och inflytandecirkel. Händelser och tankar du inte kan påverka läggs i bekymmercirkeln, händelser och tankar som du kan påverka och aktivt väljer lägger du i inflytandecirkeln.

Grejen är att ju mer proaktivt du ser på saker och ting och gör ett aktivt val till hur du ska förhålla dig desto större blir inflytandecirkeln – bekymmercirkeln blir mindre…

Artikeln i SDS nämner en indianstam som saknar ord för dåtid (lever helt utan historiskt perspektiv) – de sägs leva bara i nuet. Det känns sunt, precis som hundar och barn gör…

Tillbaka till cirklarna, jag ska verkligen lägga energi på att fokusera på det som är viktigt för mig (vana två handlar om målet och att “börja med slutet i sikte”) och inte lägga krut på saker som är viktiga för andra och framför allt saker som snor positiv energi från mig!

Salutations!
ps. tror att jag har förutsättningar att klara av att lägga mycket i inflytandecirkeln, har ett tämligen positivt förhållningssätt – särskilt när jag jobbat upp mitt hoppande i OK-hagen 😉 ds.