Vi har ju skaffat marsvin. Tills de nya ankom har de tidigare bott i uthuset med hönsen. men. dels pga vädret och dels pga de nyinskaffades vana av att vara inne så har de små känsliga liven (annorlunda med höns, får o hundar… Tål liksom mer!) fått komma inomhus.
Ombonat i källaren, med fin hage, varsin rymlig bur och hela köret. Lyx. För dem. En annan som har gräsallergi (och hö) är nöjd med att undvika källaren.
Till saken hör att vi har två hundar. En råtthund (i deras ursprungliga rasanvändningsområde) och en stående fågelhund. Spännande. För marsvinen. Och för ägarna till svinen.
Fokus på allt annat än marsvin läggs åt sidan liksom. Helt borta!
Jag (som är hundägare och tillika ansvarig för dess handlingar) är dock ganska lugn för min fågelhunds beteende. Helt intresserad, men med full respekt. Jag är lugn, så länge jag är i rummet…
Har jag sagt att jag är duktig på att upprätthålla ett lugn… Uppriktigt sagt är kg lite nervös – men ganska glad (och stolt) för hur lugn Elof är, som nio månader ung jakthund. Respekt för vilt (även ett marsvin kan kategoriseras som ett vilt djur i hundars ögon) är en väldigt nyttig egenskap för fågelhundar.
Tripp och trapp (marsvinen) fastnade dessvärre ej på bild ikväll.