Mysko var en förebild, åtminstone för oss, för hur människans bästa vän kan vara. En sann vän, en trogen kamrat och en säker vapendragare.

Mysko somnade in för gott i torsdags – efter några dagars haltande på tre ben.  Det började egentligen för ett år sedan då hans vänstra korsband brast under en höstjakt i betfält. Redan då trodde vi det var kört, men han rehab:ade sig jättebra och trots att förhoppningar om mer jakt grusades så verkade ett gott och smärtfritt liv te sig möjligt. Det vill säg tills i februari då han gjorde en brevbärarerusning över trädgården… då fick han en bristning i det högra knäets korsband. Mer ovisshet och oro. Men även detta rehab:ade sig och promenaderna blev längre och livet växte sig starkare igen.

Vi kunde säkert dragit ut på det några år till genom att bara ta kortare promenader, utan jakt och inget spring, men ett liv i koppel och i tristess, vad är det för liv? Bättre smälla rakt in i kaklet när det är som roligast! Det var därför härligt att kunna ta med Mysko på småjakter under hösten. I lördags blev det dock lite kallt för knäet och troligen blev han blöt/kall i ett dike som gjorde att det andra korsbandet brast.

Det har varit en jobbig vecka med det stundande beslutet (som skulle bekräftas av veterinären) men innerst inne visste vi vad undersökningen skulle visa, vi hade ju sett symptomen tidigare. Undersökningen gick fort, tog några sekunder för vet. att känna att korsbandet var av och hon visste att vi var inställda den eviga sömnen. Vi var alla med (även barnen) då han somnade in och det kändes verkligen som att han somnade fridfullt. Nu ligger han begravd bredvid TATI här i trädgården, så här i vinterlandskapet har vi en ljuslykta tänd som lyser så fint då vi tittar ut.

Jag är väldigt ledsen att det blev så här, men oerhört glad att han varit med oss så många år och gett oss så mycket! I nuläget är det svårt att se att vi någonsin kommer att få en hund som Mysko var. Mysko blev nästan 12 år.

Sådant lugn, sådan integritet och så snäll mot allt och alla – men ändå så intensiv och full av energi när vi jagade eller var ute på aktiviteter! Han har varit en mentor och en stabilisator i familjen, både för oss, för barnen och inte minst för våra andra hundar.

Elof och Gucci (7,5mnd resp 2år gamla “syskon”) har ju varandra, tror inte de märkt eller förstått att Mysko är borta. Vi hoppas ju att Elof kommer att ha Myskos lugn och stabilitet, men det är lite tidigt att urskilja än på en 7,5månaders valp/unghund. Myskos stiliga trav över fälten kommer han dock att sakna, det är full karriär i galopp…

Känns lite som en epok som upphör, Mysko var med när vi flyttade in, när jag började jaga och när barnen föddes.

Tack Mysko, min Mysko. Spring fritt som vinden, jag minns dig för evigt!