Shit pommes frites (rimmar ju inte alls i “text” – men hoppas andemeningen går fram) vad det går långsamt framåt när man är inne i en process. Det är ju valpstadieprocessen jag pratar om.
Det är jättesvårt att se någon specifik utveckling när man lever tillsammans drygt 20h per dygn tillsammans. Men jag vet ju att det sker. Det sker med rasande hastighet. Jag vet oxå att en dag – snart – kommer jag att säga; “shit pommes frites” vad han har växt, eller “hoppsan, han är rumsren”.
Hur det än är så förundras jag, mitt i processen, över hur fantastiskt modig och cool min nya livskamrat är. Han tar nya miljöer, nya människor och nya situationer med en försiktigt ödmjuk nyfikenhet och med modet av ett lejon i Alice Underland.
Kaxig och ödmjuk i samma kostym.
Coolt! Precis som vi önskat.
Snart planar kurvan i valputvecklingsprocessen ut och blir mer långsträckt.
Dags för Shitpomfritt!