Ska under denna vana, den andra av sju, komma fram till vilket/a mål jag har – vilken livsuppgift jag har/vill ha.
När jag gjorde utbildningen för snart ett år sedan fastnade jag här, på samma ställe – denna gång vill jag dock komma över tröskeln!
Jag tror jag fastnade för att livsuppgiften och målet blev (lr kändes) för stort och svulstigt. Att rädda världen kändes ok, men föga realistiskt. Ärligt talat är det inte riktigt “jag” heller.
Visst, jag vill ha uppskattning och uppmärksamhet för den jag är och det jag gör, men samtidigt vill jag ibland bara vara själv och ego…
Jag har ett dilemma hos mig och min kropp – jag trivs som fisken i vattnet när jag “är på scenen” men ibland är jag skiträdd för det och blir som en planta. Tror det oftast hänger ihop med hur bra jag förberett mig och hur bekväm jag är i ämnet; ingen rocket science alltså…
Jag ska nog foka på att hitta de scener där jag är påläst o med roliga ämnen! Det är då det är som roligast 🙂 Har du några förslag på vad jag kan göra?
