Kampsport för mig är så mycket.

• Fysisk träning.
• Mental avkoppling.
• Full fokus.
• Socialt.
• Framförallt utmanande och utvecklande.

I tonåren var det lite mer spretigt med utövande, jag provade lite olika varianter och på mer eller mindre etablerade ställen. Ganska tidigt kände jag starkt för karate och gav upp ishockey till förmån för kampsporten. Dessvärre tappade jag möjligheter att utöva träningen under flera år i 20-årsåldern. Även om jag försökte komma tillbaka så var det allt från utlandsvistelser, jobb eller slutligen flytten från Malmö som gjorde att jag tappade kontinuiteten i träningen och med den ojämna frekvensen var det mer jobbigt än roligt… så jag gav upp försöken.

Tills en dag (inte allt för länge sen) då äldsta grabbens kompis tog med oss till Musubi Dojo, som visade sig ha Sport Ju-jutsu på repetoaren – en perfekt blandning mellan spark/slag (*gillar*), kast och mattkamp. 10 minuter hemifrån! Sedan den dagen (började träna dagen efter) har jag i princip tränat regelbundet, 3-5 dagar i veckan och jag har hittat hem!

Det är aldrig för sent!