World – meet Triëste!

Sommaren 2015 bestämde jag mig för att ta tag i en gammal dröm – att ta motorcykelkörkort… Även detta är ett återupptagande av gamla meriter och saker jag gjorde i yngre dagar. När jag var reseledare i Grekland så körde jag/vi ganska mycket motorcykel på våra fridagar – låna gratis av uthyrarna var ju en baggis 😉

När jag sen kom hem så kom annat emellan. Så här emellan 40- och 50-årskriser så är väl inget mer passande än att ta tag i det. Sagt och gjort, körkortstillstånd beställt och några initiala lektioner i månadsskiftet augusti/september blev tagna. Gick bra och den gamla känslan satt kvar 🙂 När jag väl kom igång så gick det fort och den 6/10 rullade jag ut från Bulltofta trafikövningsplats för att köra hem körskolans MC till körskolan. Själv!

Redan i augusti hade jag skaffat motorcykeln… tänkte ju att övningskörningen skulle ske så mycket som möjligt på hemmaplan. Även om det inte blev så många turer med övningskörningsvästen på så blev de väldigt fina, tack vare fint och härligt sällskap!

Kör så ofta jag kan

Sedan lappen togs har jag i princip kört cykel varje dag som varit frostfri och inte allt för regnig. Många som kallar mig galen och allt möjligt annat – men ärligt talat, det är ju bara vatten och vind… visst, jag ser verkligen fram emot varmare väder när det kommer. Det är ljuvligt att köra med färre/lättare kläder och känna fler dofter och kunna stanna på utflyktsmål. Inte minst kunna köra utan risk för blöta löv, vägbanor eller grus på vägarna. Att dra på gasen i accelerationen och vid omkörningar i klar sikt är löjligt stimulerande!

Lika roligt som att köra utför

I gamla dagar var jag även reseledare i alperna och åkte naturligtvis väldigt mycket skidor. Löjligt tillfredsställande. Det också! Det är SÅ stor likhet mellan att åka skidor och köra motorcykel. Vilken frihetskänsla, så roligt och så mycket positiv energi som lösgörs. Enastående. Jag blir som ett barn igen!!

Nåväl, hur roligt och busigt det än är så har jag blivit äldre oxå, med mer förnuft som resultat. Cykeln jag köpte råkade komma utan ABS och när jag körde på körskolans MC så var det en trygg känsla att ha ABS-bromsar som täckte upp vid inbromsning och undanmanövrar. Jag har provat på några inbromsningar under hösten och känner att ABS is da shit. Därför ska jag byta cykel under våren, men till en snarlik! Triëste, som jag döpt henne till, är en Triumph Street Triple R, en sportig cykel med mycket kraft och låg vikt. Skitrolig att köra! Det blir nog en snarlik igen…

Vilka drömmar hugger du tag i?

Triumph Street Triple

Dela med dig;