2010 – valår: Sociala medier ny skrikig kanal

Uppgivenhet. Maktlöshet. Frustration.

tänk om politiker verkligen kunnat göra det som är innerligt och uppriktigt rätt. Något som är bra för samhället. Oavsett vilken linje som står bakom.

Det känns, som medborgare, helt meningslöst att välja någon politiker/något parti som kan driva förändring. De har sällan eller aldrig chans att driva igenom de sakerna jag vill. Skulle det lyckas så finns risk att beslutet rivs upp igen av “den andra sidan” – kanske inte för att det är nödvändigt, utan för att det är just den andra sidan som skapat förändringen. Rena sandlådefasonerna!

“Dialogerna” mellan politiker känns som pajkastning där merparten av tiden går åt till att underminera och smutskasta den andra för vad de gjort, eller undlåtit sig att göra, historiskt sett.

Idealbilden vore att man snackar med varandra. Lyssnar uppriktigt, för att förstå. Att därefter sträva efter en vinna-vinna-situation där målet är att vinna synergier. Förändringar och ett bättre samhälle för oss, som de ska företräda.

Så länge politiker lägger fram argument för att bara hävda sin linje och sitt budskap kommer politikerföraktet och skeptisismen att kvarstå. Likadant är det tydligen på sociala medier, enligt artikel i SvD. Symptomatiskt är att flertalet bara är ute och trummar sina mantran. Utan dialog, utan intentionen att förstå.

Det finns några undantag, de har “fattat grejen” -> grejen är att just inte mässa sina budskap, de har en vanlig dialog – för de frågor de brinner för uppstår evt en lite livligare debatt. Vinsten jag tror de har är att de har chans att lära sig saker och influeras av de som betyder något – medborgarna i samhället, de vilka politikerna ska representera i sina forum. I kund-företagperspektiv kallat: utifrån och in-perspektiv (dvs man producerar vad kunderna har behov av = kunder köper/sprider goda vibbar).

Jag har röstat på samma “linje” sedan barnsben, men i år kan bli första året som jag tar intryck av andra kanaler. De politiker som lyssnar på medborgarna och försöker förändra saker kan få mitt stöd. Om de vill lyssna.

via Sociala medier ny PR-kanal | IT | SvD.

Riktigt äkta, eller friserat budskap?

Jag har sökt lite bloggar och digitala, uppdaterade och äkta, forum inom jakt- och hundrelaterade området. Det är magert.

Jag har hittat Jägareförbundets blogg, som i första anblick verkar modern och relevant. När jag tittar närmare ser jag att skribenterna är jaktvårdskonsulenter och dylikt med väldigt stark anknytning till Jägareförbundet – som snart när är en lobbyistisk organisation med främsta syfte att påverka politiker i jaktliga frågor. Istället att samla och värna om jagande medlemmarna. Kan vara en hårfin gräns, men jag blir lite allergisk mot politiskt förankrade motiv.

Jag har inte läst så mycket av vad de skriver så jag lämnar detta därhän, det känns bra att det finns en blogg i alla fall. Det finns ett undantag, Rikard Lewanders blogg om kråkjakten – Svensk Jakt (Jägareförbundets tidning) som ger utrymme för bloggandet kring jakten på predatorn med stort K. Bloggen är äkta och ger tips och beskriver hans jaktliga dagar på ett naturligt vis!

MEN – det jag fortfarande saknar är vanliga människor som skriver och berättar, utbyter tankar och idéer om jakt och fågelhundar. Särskilt mikrobloggandet. Har hittat en liten grupp på Facebook, men hittar inget på twitter.

Well, jakten fortsätter! Hittar du några bra sidor/bloggar/individer att tipsa om så är jag glad för ditt bidrag 🙂

Jägareförbundets blogg