Vilken väg ska jag välja?

Vilken väg ska jag välja?

Vägvalet
Kan du vara snäll och tala om vilken väg jag ska gå?, sa Alice.

Det beror till stor del på vart du vill komma, sa katten.

Det spelar inte så stor roll, sa Alice.

Då spelar det inte så stor roll vilken väg du går, sa katten.

– Från Alice i Underlandet

*********

Nu har jag på allvar börjat läsa in mig på vad vana 2 innebär – rubriken är “Börja med slutet i sikte” – dvs jag ska fundera ut vad jag vill göra och ha som mål/livsuppgift.

Resten av vanorna och alla aktiviteter jag tar för mig ska hädanefter styra mig mot/till detta mål. Inte mot – som emot, motsatt, i riktning ifrån målet etc. –  utan fram till eller närmare målet.

När jag gjorde detta moment blev det ganska högtflygande planer som kändes lite för ambitiösa och orealistiska så jag vill göra detta grundligt och sätta ribban på rätt höjd.

Detta gjorde att jag stoppade upp i processen (över sommaren) och är nog lite kluven fortfarande, Anders Haglund, som jag lyssnade på igår, sa att det var bättre att skjuta högt och nå halvvägs än att sikta lågt och nå mål man blir missnöjd med. Det kommer att kräva en del eftertanke i alla fall.

Det viktiga är att jag vill ta tag i mitt liv, inte bara låta saker och ting hända och styra mig och mitt liv. Tar jag greppet och skaffar mig en bild av vad jag vill så kan jag påverka hur resten av livet ter sig. Jag har funderat på detta tidigare, men det har varit luddiga tankar/funderingar. Detta kommer att bli påtagligt och konkret. Jag ska skriva ner en mission, livsuppgift och målet med livet som ständigt kommer att vara tillgängligt som en påminnelse om vad som är viktigt FÖR MIG!

Eftersom jag är proaktivoch väljer vad jag ska göra och hur jag ska förhålla mig till omgivningens krav kommer jag bara att göra saker som leder mig framåt mot mitt mål.  Det hänger så att säga ihop, jag börjar med början och kan inte gå vidare förrän jag bockat av föregående steg/vana.

Vilken väg ska jag välja?

Så här i backspegeln

 

Fint att se, dock utan att röraEfter tre dagar i Sälen på konferens slickar jag nu såren – både mentalt och kroppsligt.

Måndagen innehöll lite inledning och pep-talk som följdes av en häftig eftermiddag (kväll) i backen med diverse aktiviteter. Jag hyrde skidor och åkte så mjölksyran formligen sprutade ur benen. Det är vad som känns så här i efterhand oxå 🙂

Dag två och tre var tämligen ordinära (men bra fixade) konferensdagar. Surt som attan att sitta inne hela dagarna när det var kanonväder och gött skidväder några meter från kongresshallen… frågan är dock om benen klarat av mer backe?

Andra kvällen avrundades med hyllningar av säljkåren och ett röjigt afterski-band. Sista dagen ägnades åt en föreläsare (se även nedan) – här kom en av de stora behållningarna (mentalt) från dessa dagar!!!

Jag trodde jag skulle kunna (eller behöva?) lägga mer energi på att reflektera över min roll på konferensen (i mångt och mycket en mingelkonferens för min del som bygger på att knyta interna kontakter med nyckelpersoner = framgångsrikt 🙂 ) och huruvida jag varit pro- respektive reaktiv i mitt handlande. Inte minst i vilka rutor i OK-hagen jag befinner mig.

Så här i backspegeln (nyss kommit hem så det är ganska kort tid för reflektion) känns det som att jag peppat mig själv till att både vara proaktiv och driva mig till att vara OK i de flesta tillfällen!

Skidåkningen gav mycket tid för reflektion, snabb och pressande nedfart och lång och ofta ensam ankarlift med tid för reflektion. Solnedgång vid ett fjäll

Nu är det dags att titta vidare och framåt! Dels samla ihop vana ett, men även börja fokusera på vana två; “börja med slutet i sikte”.

Mer om det i veckan – kan för övrigt bli en spännande övning till helgen (OK-hagen) då vi ska till Småland och svärmor och andra släktingar 

Nu ska jag vila min lekamen, jobbdag imorgon – första dagen på kontoret på mer än en vecka – mycket konferens:ande blir det…

Bon soir, Bonne nuit, dorme bien