Hur jag väljer att kommunicera med min omgivning speglar dels mitt förhållningssätt och dels ger det en (ibland osynlig) effekt hos den jag talar med. När jag är tydlig och spelar an på vad jag känner och vill, istället för att skylla på andra saker/omgivningen, möts jag oftare av respekt för mina tankar och känslor – detta leder till minskat antal krockar (kommunikationshinder). Kommunikationshinder uppstår när den man pratar med går in i ett tillstånd till följd av det jag säger, hur jag säger det eller min kroppshållning; personen blir sårad, arg, går i försvar eller annat reaktivt tillstånd – effekten blir densamma; mitt budskap eller önskemål går om intet, samarbetet kan läggas ner.
Inte minst underlättar det för mig själv att ha ett proaktivt språk, det spelar an på vad jag vill! Vana två handlar om att staka ut målet, och vana ett är ett bra sätt att ta mig vidare fram igenom vanorna.
Exempel på proaktivt språk;
- ”Jag vill”
- ”Jag tycker att”
- ”Låt oss titta på våra olika alternativ”
- ”Jag väljer hur jag ska lösa detta”
- ”Jag väljer att”
- ”Jag föredrar att”
Reaktivt språk
- ”Jag måste”
- ”Jag behöver”
- ”Sådan är jag (acceptera det…)”
- ”Om bara…”
- ”Det är inget vi kan göra”
