Efter tre dagar i Sälen på konferens slickar jag nu såren – både mentalt och kroppsligt.
Måndagen innehöll lite inledning och pep-talk som följdes av en häftig eftermiddag (kväll) i backen med diverse aktiviteter. Jag hyrde skidor och åkte så mjölksyran formligen sprutade ur benen. Det är vad som känns så här i efterhand oxå 🙂
Dag två och tre var tämligen ordinära (men bra fixade) konferensdagar. Surt som attan att sitta inne hela dagarna när det var kanonväder och gött skidväder några meter från kongresshallen… frågan är dock om benen klarat av mer backe?
Andra kvällen avrundades med hyllningar av säljkåren och ett röjigt afterski-band. Sista dagen ägnades åt en föreläsare (se även nedan) – här kom en av de stora behållningarna (mentalt) från dessa dagar!!!
Jag trodde jag skulle kunna (eller behöva?) lägga mer energi på att reflektera över min roll på konferensen (i mångt och mycket en mingelkonferens för min del som bygger på att knyta interna kontakter med nyckelpersoner = framgångsrikt 🙂 ) och huruvida jag varit pro- respektive reaktiv i mitt handlande. Inte minst i vilka rutor i OK-hagen jag befinner mig.
Så här i backspegeln (nyss kommit hem så det är ganska kort tid för reflektion) känns det som att jag peppat mig själv till att både vara proaktiv och driva mig till att vara OK i de flesta tillfällen!
Skidåkningen gav mycket tid för reflektion, snabb och pressande nedfart och lång och ofta ensam ankarlift med tid för reflektion. 
Nu är det dags att titta vidare och framåt! Dels samla ihop vana ett, men även börja fokusera på vana två; “börja med slutet i sikte”.
Mer om det i veckan – kan för övrigt bli en spännande övning till helgen (OK-hagen) då vi ska till Småland och svärmor och andra släktingar
Nu ska jag vila min lekamen, jobbdag imorgon – första dagen på kontoret på mer än en vecka – mycket konferens:ande blir det…
Bon soir, Bonne nuit, dorme bien